The last minute of the play ~Svenska

Kapitel 4

Jag la mjukt gitarren på mina knä och drog försiktigt fingertopparna över strängarna och blundade hetsande på den svaga stämman som kom ut ur gitarren .

Det hade gått en månad sedan händelsen med Zac sedan det hade jag bara varit hemma och mått illa över saken. Såklart hade Zac utnyttjat mig över kyssen och låtit sin kompis filma för att sedan sprida ut den över hela skolan . Alla hatade mig nu och ingen vill vara med mig längre , det är inte så att det hade förändrats mycket jag hade ändå inga vänner förut. Men saken var att Stella inte vill prata med mig längre och hon var den första som la ryktet om att jag var en "bad Girl" och att jag hade tvingat Zac att kyssa mig som Zac hade förklarat till henne. Den ända nu som verkligen är sårad är jag. Jag förstod inte hur hon hade trott på Zac och inte på mig när jag hade förklarat. Vi hade alltid hållit oss ihop och lovat varandra att aldrig ljuga men nu är jag den som har brutit******.

Jag vände min blick från gitarren till alla vekta papper som låg i en ända stor röra.
Jag testade mig fram till flera ackorder och kladdade ner det som kom i mitt huvud . Till slut hade jag bara lite kvar tills jag skulle börja med att träna till låten. Jag hörde hur handtaget åkte ner bakom mig.
-Mamma jag vill inte äta nu, gå snälla. Gnällde jag och vägrade däremot att vända mig om och möta mammas blick men efter någon minut utan några händelser eller svar tvingade jag mig att vända mig om och möta istället Zac stående med en Hollister påse på ena handen och en flin som smörjde hela hans solbrända hy. Jag hoppade upp ur fåtöljen jag satt på och slängde bort gitarren . Sådär var mamma hon trodde att alla är mina kompisar och att det är helt vanligt att en främling kunde komma in mitt rum när som helst och utan min bekräftelse alls.

Jag spände hårt blicken mot honom där han stod och försökte att spela oskyldig. Om blickar skulle döda skulle han redan varit död.
-Jag vet att jag var en idiot men... Innan han hann avsluta meningen hade jag redan gått fram och lagt mina små händer på hans bröstkorg för att putta honom ut.
-Säg inte något , tro inte att du var en idot du är för fan en idiot och kommer alltid att vara det. Jag chockades av tårarna som började forsa nerför mina kinder men jag sket fullständigt i dom och försökte att få ut honom ur rummet men det var som omöjligt hans muskulösa kropp stod helt stilla när jag stod där som en idiot med mascaran nu utkletad över hela min ansikte och försökte få honom ut ur rummet. Efter all kämpade orkade jag inte längre.

Jag hoppade på sängen suckandes och blickade rummet efter ett tag för att se vart han hade tagit vägen. Han satt nu i samma fåtölj jag suttit på med händerna över gitarren. Det minsta jag ville att någon skulle röra. Jag kollade irreterat mot honom och reste mig återigen fort upp för att dra gitarren från hans kraftiga händer, men chockades av tonen som lämnade den gamla gitarren. Som min farfar ägde men gav den sedan till mig när farmor dog, han kände inte för att ha något som påminde honom om henne och vad jag förestod var denna gitarren väldigt värdefull för alla i min släkt.

Hans händer gled upp och ner från dom strängarna som rörde på sig kraftigt och släppte toner efter toner . Han stoppades och tog ut en papper som gömde sig under alla dom andra. Det tog ett tag innan han hade läst genom det. Hans ögon glittrade när han kollade sedan på mig. Han pekade på Fåtöljen bredvid och jag satt mig olidligt på den. Vi hade inte sagt ett ända ord än och när han märkte det började han spela på gitarren på min låt . Han kollade leendes på mig då det tydde att jag skulle sjunga med. Jag blev lite osäker då jag aldrig hade visat min sångröst för någon jag inte kände tillräckligt . Första orden släppte jag darrigt men sedan kändes det som om dom gled från min mun utan förvaring och jag kunde inte undgå att le när han kollade på mig.

Han kollade på mig i slutet av sången men denna gången kändes det inte alls obekvämt längre då jag också kollade tillbaks. Men det varade inte längre då min mamma rusade in i rummet med händerna över huvudet ,hennes blåa kjol fladdrade med takten av hennes konstiga rörelse.
-Så sjukt bra ni sjöng , ni passar perfekt . Sa hon diskret och ett stort leende som visade hennes tänder dök upp i hennes lång smala ansikte . Det ända jag undrade nu om alla mammor var så och kunde välja ut en främling till sin dotter. Jag kände hur mina kinder hettades och gömde dom medans jag kollade ner på golvet medans Zac bara kliade sig om nacken och försökte få ut en fejkad leende.
-Mamma kan du snälla gå ut nu. Sa jag och gav henne "Inte nu" blicken som hon inte alls verkade förstå och flyttade istället Zac till sängkanten där dom båda satte sig med Zac flinandes mot mamma då hon viskade något ohörbart.Jag suckade mot dom och försökte att undgå nyfikenheten som växte inom mig.