The last minute of the play ~Svenska

Kapitel 1

Piiiip...piiip..piiip hördes väckarklockan på det lilla bordet bredvid min säng.
Jag suckade och slog hårt till den och vände och drog på mig till andra sidan sängen.
-Gumman frukosten är färdig, jag går nu. Ropade mamma från köket medans man hörde hur hon pratade i telefonen.
Jag suckade återigen och drog mig besviket ur det varma täcket.
-Kommer. Ropade jag tillbaka men det lät mest som en viskning.
piiip...piiip hördes den igen. Jag kollade surt på den lilla skitungen som tjöt ihjäl mitt rum.
- SER DU FAN INTE ATT JAG E VAKEN!! Skrek jag argt.
Jag försökte sparka till den men min fot träffade istället den lilla bordet den log på.
-Ausch.. Mumlade jag surt och hoppade med en ben medans jag höll i mitt andra fot.
Efter ett litet krig i garderoben tog jag på mig till sist en vit vanlig långärmad tröja med tighta svarta jeans och en silvrig halsband för att puffa lite till den tråkiga outfiten.

Jag kammade mitt bruna vågiga hår som nådde en bit under mina bröst. Efter flera minuter för att få den fint utsläppt suckade jag och satte upp den istället i en hög tofs. Jag la mascara på mina långa ögon fransar som ramade mina mörk gröna ögon och sedan avslutade jag mitt enkla och lilla sminkning med att lägga rosa läppglans innan jag tog med mig min svarta handväska ner till köket. Efter att ha ätit en halv macka och slängt resten tog jag på mig mina vita air max och rusade ut ur huset.

Precis när jag klev ur bussen möttes jag av Stella som omfamnade mig i en lång varm kram.
-Gud vad jag har saknat dig. Mumlade hon i kramet.
-Gumman det var ju bara 7 dagar ,ta det lugnt. Skrattade jag fram.Medans hon gjorde något konstigt med armarna som fick mig att skratta.

-Såå... Hur var det i USA ? Sa hon nyfiket och blängde på mig med hennes stora iskalla ögon medans den blonda håret hängde slappt på hennes axlar. Hon var riktigt vacker ,för att vara min vän.
-Bra. Sa jag kort och gick förbi henne medans hon fortfarande glodde på mig.
-vadå bra är det allt sa hon. Besviket och öppnade ytterdörren till skolan.

Så fort vi hade kommit in vände alla sina blickar mot oss.
-Varför glor alla på oss sådär? Mumlade jag tyst till Stella så bara hon hörde.
-Vet inte. Mumlade jag tillbaks och av min klumpighet ramlade jag mitt i korridoren på rumpan där golvet var blött. Jag kände hur mina kinder hettades medans alla skrattade och pekade på mig. Innan jag hann tänka klart hade Stella lyft upp mig ur golvet och dragit mig snabbt ur den långa korridoren och kollat irreterat på alla som skrattade.
-tack. Sa jag blygt och kollade på golvet medans vi var påväg till våra skåp.
-Zara . Sa hon och knuffade mig lätt medans hon pekade på mitt skåp. Jag kände hur mina ögon tårades direkt medans Stella kollade tomt på den vita väggen bredvid med händerna om munnen. Fuck. Jag kommer aldrig undan. Lappen som kommer ändra mitt liv

Hoppas ni gillar min korta kapitel... Och där som ni ser på bilden är Stella.. Och ville bara säg att jag ändrade lite min prolog ni kan gärna läsa om den.