"Klart." - Kap. 5 Del 2.

37 0 0
                                    

*FELIX PERSPEKTIV*

Jag knuffade upp den vita trädörren till mitt rum som stod på glänt.

Jag stängde ju dörren imorse?

Jag gick snabbt in och stängde dörren efter mig, vände mig om mot min säng - som stod på andra sidan rummet - och blev först chockad om vem som satt på den. D/N.

"Hej Felix" sa D/N och vinkade dit mig med hennes lilla hand.

"H..hej..vänt..va..alltså hur kom du.." mumlade jag fram innan hon avbröt mig.

"Hahahahaha vad är det med dig? Din mamma böjd in mig förresten.. Om det var det du ville veta?" Skrattade hon fram och hade ett flin på läpparna efteråt.

Jag satte mig på min säng bredvid henne och stirrade ner i golvet. Jag var så sjukt trött och ville bara slippa skolan och allt, och det första jag ser när jag kommer hem, är D/N..

Usch, hur vågar hon ens komma hit?

"Alltså, ditt hem är så sjukt fint, din garderob.. Alltså WOW är allt jag säger. Sen ditt rum, guuud jag vill ha ett så stort rum, din mamma förresten - världens gulligate alltså. Sen..." D/N bara babblade på och min huvudvärk i mitt huvud övergick till vrede inom mig.

Jag orkar inte med henne just nu!

"D/N..." började jag och vände mitt huvud upp till hennes och tittade henne rakt i ögonen "Sluta babbla bara, jag ber dig."

Hon himlade bara med ögonen men förvånansvärt så sa hon inget. Hon höll bara tyst. Precis som jag bett henne göra.

"Okej.." började jag.

"Nej, vänta!" sa hon.

Åh gud, hon e på igen.

"Ja vad?"

"Alltså jag vet att du tycker att jag är jobbig men.." hon slutade bara prata och tänkte efter en stund på vad hon skulle säga mig.

"Hallå? Lever du?" frågade jag henne och viftade med min högra hand framför henne.

"Jajajajaj, de är klart att jag gör." Sa hon och fnös med näsan åt mig.

Jaha, men kan hon säga vad hon tänkte säga idag då?

"Duskapåfestikvällochviskagåtillsammans."

Jag uppfattade till en början inte vad hon sagt, men efter några sekunder fattade jag.

"Jaha.."

"Jaaaa, men då är du klar 20:30 ikväll då?"

"Vänta va? Var du allvarlig?" Frågade jag förvånat.

"Klart." Sa hon och reste på sig "Jag kommer hit, till dig, vid 20:30 så beger vi oss till festen tillsammans, okej?"

"Ehm... Ja, ja visst. Men varför ska jag dit med dig - av alla killar som vill ha dig?"

"För att jag kanske inte vill ha de andra utan jag vill ha dig? Du ska vara klar vid den tidpunkt jag sa innan och du ska inte fråga mig en enda gång till om varför jag går till denna festen med dig, punkt slut." Hon hade ansträngt sig så mycket när hon pratade att hon nu andades en aning häftigt.

"Okej, visst. Jag lovar att jag är klar då." Jag log mitt allra bredaste leende och pekade på dörren.

"Oh.." hon snurrade osäkert på huvudet, gav mig ett leende tillbaka och småsprang ut genom dörren och stängde den efter sig.

Jag hörde hur hennes steg fortsatte nerför den smala spiraltrappan, genom köket där mamma troligtvis satt och läste en tidning, in hallen där hon tog på alla sina ytterkläder, och sedan såg jag henne gå ut genom dörren ut till busshållplatsen. Allt genom mitt stora fönster bredvid mitt skrivbord.

Puh, jag är äntligen ensam. Äntligen..

Jag styrde mina steg fram till sängen igen och föll rakt ner på den utan att röra mig en enda millimeter efter det. Jag hade somnat på direkten och hade redan glömt bort allt om festen ikväll.

Shit, D/N kommer döda mig.

------------------------------------------------------------------------
Jahaaaaa de va länge sen sist hahahaahah men asså jag hade ba lust att uppdatera på novellen, då de va längesen sist 😂👌😌 Meen, det är rkt kort kapitel, jag vet, så de kmr bli ganska många delar av kapitel 5 hahahahahahha 🐑🐑🐑❤️ ajjt, vi ses lovieees 💍


You've reached the end of published parts.

⏰ Last updated: Dec 30, 2015 ⏰

Add this story to your Library to get notified about new parts!

Time to playWhere stories live. Discover now