Kapitel 4
*FLORENCE PERSPEKTIV*
Jag låste upp den svarta ek dörren till mitt hem och gick in.
"Hallåååå?" Skriker jag och kollar runt i hallen efter några spår av att en människa varit på plats.
Jag hittar inget så jag trycker ut mina fötter ur mina vita smutsiga Converse och springer upp för trappan, in till mitt rum och lämnar dörren öppen efter mig.
Mitt rum är simpelt. Vita väggar, med några posters på mina idoler här och där - men främst på min garderobsdörr, ljusbrunt parkettgolv, en dubbelsäng och ett skrivbord. Jag har velat måla om mitt rum i flera veckor nu men mamma vägrar, inte för att jag riktigt vet varför, men det är mamma och hennes tankar.
Jag gick fram till garderoben och tog ut ett par aprikosfärgade mjukisshorts och ett vitt linne med ett tryck på framsidan. Jag bytte om och slängde mina dåvarande kläder i en hög på golvet.
"Smutstvätt" mumlade jag för mig själv.
"Hey" Hörde jag en röst säga nerifrån. Jag chansade på att det var Leyla. Min storasyster som var två år äldre, som just kommit hem.
"Hej" Svarade jag innan jag la mig på min säng med min dator framför mig.
"Är mamma hemma?" Leyla gick in i mitt rum och satte sig på sängkanten."Jag är så sjukt trött"
"Nej hon är inte hemma. Och det är inte så konstigt, du kom ju hem två på natten igår, remember?" Sa jag och knappade in 'Swefilmer' på datorn.
"Uh..Stick..När kom du?" Hon reste på sig och släpade väskan med sig påväg ut ur mitt rum.
"Nyss" Svarade jag enkelt.
"Jag ska gå och dus..."
"GÅ BARA!!!"
Hon vände sig om och stirrade på mig.
"Ta det lungt"
"Jag är lugn" Sa jag irriterat och ville bara få henne att försvinna .
"Syns ju" Var det sista hon fick ur sig innan hon försvann till sitt rum.
Jag reste på mig och drog skolväskan mot mig, öppnade den och började rota efter mina hörlurar.
Var fan har jag lagt dem?
Jag höll på någon sekund till innan jag vände ut och in på hela väskan. Papper, linjal, pennor, tuggummi - allt möjligt som min skolväska kunde innehålla - låg nu utspritt över hela mitt golv.
Jag trevade med blicken över röran men kunde olyckligtvis inte hitta min hörlurar.
Åhh! Jag orkar inte med detta just nu!
Jag lutade mig bakåt och landade på rygg över min säng.
Jag vet inte vad som hände men jag måste jag slumrat till eftersom jag vaknat av att min dator gav ifrån sig ett ljud. Jag sträckte på mig samtidigt som jag satte mig upp i sängen och lyfte upp datorn till mina lår. Jag tittade på datorskärmen och såg att det var en notis från Facebook. Som vanligt.
Felix Sandman är nu vän med dig! Skicka honom ett sms via Facebook Messenger nu direkt! Bla bla bla...
Jag slutade andas en sekund. Inte av upprymdhet, utan av att inte förstå ett smack så jag fortsatte stirra på datorn. En massa frågor kom upp i mitt huvud direkt.
"Varför stalkar denna killen mig?!"
"Hur vet han vad jag heter?"
"Jag total dissa honom innan och nu följer han mig på Facebook?"
"Borde jag vara glad eller ledsen?"
"Skriva till honom eller inte skriva till honom?"..
Jag har inget emot killen jag känner ju inte honom men det är bara det att jag inte orkar med allt kändissnack och så.
Han är ny på skolan + känd vilket betyder att alla tjejer på skolan kommer hänga upp sig på honom. Vara runt om honom 24/7. ALLT KOMMER HANDLA OM FELIX! Vilket jag inte gillar. Annars hade han nog inte kunnat vara en så dålig kille att bli vän med, tror jag i alla fall?
