Lögnens Änglar 🇸🇪

14. Sjöjungfrun

Chris vaknade när en kyss kittlade honom i nacken.
Sömnigt stönade han och suckade djupt.

Fifer kröp tätare intill och kysste honom i nacken igen.
”God morgon.”
Hennes viskning sände rysningar längs ryggen på honom när hennes läppar nuddade vid huden.

Han rullade över på rygg då de kittlande rysningarna kröp lite för mycket i nacken på honom.
”Morron”, mumlade han.
Sedan gäspade han och sträckte sig efter telefonen för att se vad klockan var.
”Nix.”
Hon slog handen på telefonen så att den landade på sängbordet igen.
Chris gned sig i ansiktet.
”Är det dags att stiga upp?” undrade han.
”Inte än.”
Hon satte sig grensle över hans ben och kysste honom över bröstet.

”Kan vi sova en stund till?” mumlade han.
”Säger du nej till mig?”
Hon följde upp den retsamma frågan med att glida upp över honom så att hennes mage drogs mot hans.

”Jag borde inte ha avslöjat det där för dig”, viskade han när hennes ansikte kom nära hans.
Hon fnissade retsamt.
”Skyll dig själv. Men vill du sova så kan du göra det.”
”På allvar?”
”Absolut. Jag kan roa mig själv, men du blir ju med på ett hörn vare sig du vill eller inte.”
Han kunde inte hålla sig för skratt.
”Tänker du utnyttja mig?” undrade han.
”Det beror på hur man ser det.”
Han suckade och skakade på huvudet.
”Inte en chans att jag sover mig igenom det.”
Han fångade in henne och drog ner henne bredvid sig.
”Om du får några minuter av min tid, kan vi sova sen?” undrade han.
”En minut är allt jag behöver.”

En märklig blandning av energi och trötthet följde Chris till kontoret. Efter åren med Nora hade han mer eller mindre stängt av sin sexualdrift, så att plötsligt chockstarta sig själv var en underlig upplevelse. Han visste att Fifer inte skulle vara fullt så krävande bara hennes löp gått över, men det gav ändå deras relation en intensiv inledning.

Det faktum att han befann sig i ett förhållande kändes fortfarande overkligt. En del av honom ville ifrågasätta om Fifer ens skulle vara intresserad av honom när allt var som vanligt igen.
Bara tiden kunde visa om det låg någon sanning i det, men han hade bestämt sig för att inte gå någonstans.
Han tänkte inte avsluta relationen på grund av osäkerhet.

En rad med provsvar mötte dem när de steg in i sitt kontor.
Alla fläckar och hårstrån i Stephens lägenhet hade testats. Chris läste vaksamt alla resultat så snart han satt sig vid skrivbordet.

Fifer iakttog honom intresserat från sin plats tills han lade pappret ifrån sig.
Han suckade djupt och lutade sig tillbaka.
”Allt är hans. Det har inte varit någon annan i lägenheten på flera månader”, sa han och mötte hennes blick.
”Då vet vi ju det i alla fall.”
”Vi har inte fått något av intresse från övervakarna som håller ett öga på honom heller... Det är förstås lite väl tidigt att dra några slutsatser, men om tidsplanen håller är det ungefär tio dagar tills vi hittar ett offer och offret i fråga borde ha varit plockat redan. Han skulle ha anledning att göra besök hos offret om det finns något. Jag kan inte säga annat än att spänningen stiger.”

Med en suck lät han blicken vandra över anslagstavlan med bilder från fallet. Han var inte så förtjust i att behöva vänta, men det fanns inte alltid så mycket annat att välja på.

Arbetsdagen fick ett intressant avslut då Fifer kastade sig över honom så snart de steg innanför dörren i hans lägenhet. Att få av sig jackan och skorna blev en mindre utmaning, men ingen utmaning han drog sig från att ta sig an.

I sängen fann de Sprattel bekvämt hoprullad. Katten hade inga planer att ge sig lättvindigt, vilket slutade med att han fick följa med sängöverkastet ut till vardagsrummet.