En natt

Precis tillräckligt mycket grottmänniska

När jag flämtande försökte få ner pulsen märkte jag plötsligt vilket krampaktigt tag jag hade om hans kastanjebruna lockar. Mina fingrar slappnade långsamt av och smekte snart hans hår och panna. Den stolta blicken som visade att han gjort något viktigt när han tittade upp på mig lockade fram ett skratt. Han skakade bara på huvudet och kysste lätt mitt krön, men när skrattets styrka ökade kunde han inte hålla tillbaka.

Det vibrerade behagligt när han skrattade rakt in i mitt inre men det gjorde mig också på gränsen till kittlig, vilket fick mig att tappa kontrollen totalt. Tårarna rann snart nerför mina kinder när jag kämpade för att inte råka klämma hans huvud mellan mina ben då jag hade svårt att kontrollera kroppen när skrattsalvorna fortsatte. Inte för att den ideen lät särskilt dålig. Snarare tvärtom. Han borde få stanna kvar där han hörde hemma. Fast nu kunde han inte göra mycket nytta på sin plats då allt han kunde göra var att skratta tillsammans med mig. Det var ett varmt, nästintill lyckligt, skratt som kom över hans läppar och jag visste att jag aldrig hade upplevt det här med någon annan tidigare. Kanske liknande passion någon enstaka gång, men inte den här samhörigheten. Aldrig en sådan konsumerade lust blandat med så starka känslor.

- Herregud jag är helt färdig, pustade jag ut när skratten klingade av. Hur blev du så bra på det där?

Armen som han nu hade runt min midja när han låg bredvid mig i soffan tog ett hårdare tag om mig. Jag kunde inte se hans ansikte men jag visste att han var nöjd när han planterade sina läppar på min panna.

- Med dig är det enkelt. Jag vill bara att du ska ha det skönt, sa han lätt.

Var det så okomplicerat? Det måste finnas mer än så. Hur många hade han tränat på innan mig? Fastän att jag inte hade någon rätt, inte någon rätt överhuvudtaget, att bli avundsjuk på något som hänt innan denna natt, mådde jag illa när jag tänkte på hans huvud begravt i någon annans inre. Hur någon annan fick njuta av hans mun och smekningar. Det raseri som byggdes upp inom mig mot honom och namnlösa sängkamrater kunde knappast vara nyttigt. Men det kändes välbehövligt.

- Varför ser det ut som någon snott din snyggaste handväska? frågade han med skratt i rösten.

Det var omöjligt att förklara vad jag kände. Hur kunde jag vara svartsjuk på något som hänt när vi var vänner? Jag hade haft två förhållanden, även om de varit korta, sedan vi träffades och han hade aldrig betett sig konstigt när de killarna hängde med oss. Hade bara fått dem att känna sig inkluderade och tänkte jag efter hade han varit nästintill onaturligt trevlig. Försökt för mycket för att det skulle vara naturligt. Hade det varit hans sätt att hantera svartsjukan?

- När du såg mig med andra killar..

När jag skulle komma till poängen tappade jag modet, skakade på huvudet och sänkte generat blicken.

- Skit samma, mumlade jag.

För att undvika honom, och mina pinsamma tankar, kröp jag närmare och njöt istället av styrkan han utstrålade. Det fanns ett lugn inom honom som jag aldrig upplevt själv. En sorts inre trygghet som jag avundades.

- Du.. Vad menade du med andra killar? frågade han försiktigt men fortfarande med ett kommenderade tonfall som gjorde det nästintill omöjligt att inte lyda honom.

- Inget, svarade jag snabbt. Jag var bara löjlig.

- Du är långt ifrån löjlig babe.

Mitt nya smeknamn, och hans mörka sensuella röst när han sa det, fick det att pirra i hela kroppen vilket gjorde det svårt att fokusera på vad han sa härnäst.

- Jag vill veta vad som snurrar runt i din galna, irriterande hjärna.

Det fanns alltså ingen väg tillbaka. Det fanns ingen chans att han skulle släppa detta. Om möjligt var han nästan lika envis som jag.

- När jag var med andra killar och du.. Såg oss tillsammans. Hur kändes det?

Hans hand som halvt smekte mitt hår och som samtidigt var intrasslad i håret stelnade plötsligt till.

- Jag ehrm.. Ja asså jag.. Jag hade väl ingen rätt att känna något? Omar var faktiskt riktigt schysst. I alla fall jämfört med Chris. Vilken jävla stropp.

Hans svar gjorde mig argare än vad en pinsam tystnad hade gjort.

- Allvar, kan du inte ens ge mig ett äkta svar när du tvingat ur mig detta? Klart att du kände något. Herregud, var inte så jäkla PK nu.

Jag visste att mina ord skulle trigga honom men när han drog mitt ansikte mot hans blev jag ändå chockad över hans blixtrande ögon. Fortfarande smärtsamt vackra men nu också oberäkneliga, till och med farliga.

- Vill du ha något äkta? Vill du veta att det kokade under huden när de rörde vid dig? Jag fantiserade fan om att lemlästa dem när deras slibbiga händer höll dina. Låg vaken och mådde illa över det faktum att de fick se dig naken när det borde varit jag. Är det tillräckligt mycket grottmänniska för dig?

Det var chockerande hur mycket jag reagerade på hans ord. Jag hade inte förstått hur viktigt det hade varit för mig att få den bekräftelsen. Att han också hade lidit. Det hade inte bara varit jag.

- Precis tillräckligt mycket grottmänniska, sa jag med ett leende.

Mina läppar mötte hans och kyssen djupnade när hans tunga trängde in i min mun. Jag lät honom styra, lät honom ta över, behålla makten och bestämma farten. Jag kunde känna hur mycket han behövde det, få veta att jag var hans, och jag ville bevisa att det inte fanns någon annan. Det hade egentligen aldrig funnits någon annan, trots att jag lurat mig själv. Det hade alltid varit han.

Jag stönade i hans mun när han tryckte sin varma kropp mot min. Hur kunde jag vilja ha honom igen? Jag borde vara slutkörd. I ärlighetens namn var jag slutkörd, men det spelade tydligen ingen roll när hans nakna kropp återigen väckte min till liv. Jag behövde honom igen. Det tog inte slut.

- Så när du såg mig med andra tjejer, började han och log. Blev du lika mycket grottmänniska som jag?

Jag fnös och skrattade till. Han var omåttligt populär och jag hade tappat räkningen på hur många tjejer han dragit med hem från klubben. Den ena mer perfekt än den andra, och självklart smärtsamt trevliga och sympatiska. Omöjliga att ogilla.

- Du vill inte veta, svarade jag kort vilket fick honom att skratta högt.

- Borde jag oroa mig för att någon av mina ex ligger begravda i något dike i närheten?

- Vilka ex? Du menar någon av alla dina one night stands? Det skulle knappast ha varit värt ansträngningen.

Hans ögon blixtrade fortfarande, men det var ett ljusare sken i dem när han avfyrade ett böljande skratt.

- Du vet fan alltid vad du ska säga. Jag älskar..

Samtidigt som han tvekade kändes det som om mitt hjärta skulle stanna. Paniken slog till med full kraft när jag insåg vad som skulle komma och att det var alldeles för tidigt. Han måste ha sett hur vettskrämd jag var, eller så tog han bara sitt förnuft till fånga, för när han smekte min kind och fortsatte visste vi båda två att det inte var den ursprungliga meningen som kom ur hans mun.

- Jag älskar din vassa tunga. Så länge den inte används emot mig.

- Det kan aldrig garanteras.

Det kändes befriande när hans leende mun mötte min igen. En välbehövlig distraktioner från vad som precis nästan hade skett. Vi hade varit vänner så länge och han var den viktigaste personen i mitt liv. Jag ville inte förstöra det genom att gå för fort fram. Även om hela mitt väsen ville att jag skulle strunta i förnuftet och skrika ut mina känslor, gjorde jag mitt bästa för att kontrollera mig. Jag visste vad som skrämde bort killar, även de jag litat helhjärtat på, och detta var nummer ett. För stora känslor. Fastän att kanske en del av honom trodde att han var redo misstänkte jag att han inte var det. Jag var i alla fall långt ifrån redo för en kärleksdeklaration under vår första natt tillsammans. Det kunde enbart gå utför därifrån.