California Here I Come (pausad)

Chapter 1. California here we come

"Var vänlig och sätt på er säkerhetsbälterna, vi gör oss nu redo för landning". Ropade flygvärdinnan ut i högtalarna, vilket fick flera av passagerarna att hoppa till. "Caspar vi är framme nu" sa jag medan jag spände fast han försiktigt i stolen. Han har i princip sovit hela vägen, vilket jag kan förstå och relatera till när man varit uppe hela natten utan en blund. Caspar är min lillebror. Han är 8 år yngre än mig. Egentligen var det inte meningen att mina föräldrar skulle ha ett till barn. Men Caspar blev till ändå av en olycka. Min lillebror och jag bråkar inte lika mycket som andra syskon, knappt alls egentligen. Vi kommer nästan alltid överens, det är nog för att vi står varandra så nära.

11 hemska timmar var nu äntligen över tänkte jag och pustade ut. Jag kollade ut genom det lilla fönstret, vi flög nu över havet. Det är mörkt ute vilket får alla gatulampor och ljusen från husen att skina upp hela staden. Jag älskar att flyga när det är mörkt, eller flyga över huvud taget men det är mer speciellt när det är mörkt, fridfullt.

Jag och min lillebror möttes av två välkomnande varma kramar när vi tagit vårt bagage. "Åh så härligt och se er igen" sa den äldre damen som också är vår Farmor. Farmor Katherine är en väldigt speciell Farmor, och väldigt, då menar jag väldigt överbeskyddande. Mer överbeskyddande än en hur en mamma kan vara. "Så stora ni har blivit" sa Farfar Rob, eller Robert som som han egentligen heter, men alla kallar han för Rob.
Katherine och Robert är som du kanske förstått våra farföräldrar. Både jag och Caspar står dem väldigt nära, även fast vi bor så långt ifrån varandra och inte träffar dem så ofta som vi egentligen velat. När vi var mindre hälsade vi på dem under sommarlovet varje år. Men nu under senare tid så har inte tiden räckt till, enligt min pappas ord. Mormor gör allt för att hålla kontakten med oss ändå. Hon ringde ofta över telefon, men när räkningen började blev för hög så fick hon Programmet Skype installerat på datorn. Vi förklarade att Skype är ett gratis program man kan ringa varandra med, men även se varandra i. Sen dess ringer hon vareviga dag, till och med upp till tre gånger om dagen. "Welcome to California" sa Farmor med ett leende. Ja, välkommen till Kalifornien tänkte jag. Jag tycker det är jätte kul att hälsa På dem i USA men när det kommer till att bo här en ganska lång tid framöver så hoppar jag inte direkt av glädje. Det är en väldigt stor förändring att bo i Sverige, där jag vuxit upp, till att flytta så hastigt till Kalifornien i sånna här omständigheter. Men det fanns inte så mycket som jag och min lillebror kunde göra.

"Det här kommer bli bra gumman lilla" sa Farmor och kollade mig i ögonen. "Ja, det kommer blir bättre" instämde Farfar och kollade på mig i backspegeln. Jag litade på dem. Mina farföräldrar var kloka. Det här kommer nog blir bra intalade jag mig själv. Vi rullade ut från parkeringen och bort från flygplatsen påväg till mitt och min brors nuvarande hem.