California Here I Come (pausad)

Chapter 4. When you're happy I'm happy

Fredag morgon. Finns det någon härligare känsla än känslan av fredag, till följd av helg och ingen skola?. Jag tvivlar på det.

Skoldagen igår var inte så illa som jag trodde att den skulle bli. Tack vare Troye, han typ räddade mig från att sluta upp som helt ensam. När jag kom hem igår frågade farmor vem som gav oss sällskap från skolan. Jag berättade vem han var och att han gett mig sällskap under dagen. Hon frågade också om hur första skoldagen var. Jag ryckte bara på axlarna och sa att den varit okej medan Caspar började berätta om hela dagen, hur många nya kompisar han fått.
Tänk hur enkelt det är att få vänner i den åldern. Inga falska människor eller prat bakom ryggen. Livet bara rullade på.

Jag reste mig ur sängen och gick fram till spegeln i badrummet. Jag borstade igenom mitt blonda hår som framhävde mina ovanligt isblå ögon och satte upp det i en hög tofs. Jag satte sen på mig ett par högmidjade jeansshorts och ett vitt stickat linne. Jag är mycket för smycken, men främst armband. Jag kan bära hur många som helst på bara ena armen och även matcha de hur som helst. Men ett armband som jag alltid har på mig, är mitt armband som jag fått av mamma. En enkel tunn kedja i guld. På kedjan sitter en smal bricka i samma färg graverat med texten "Lev ditt liv som du vill". Det är något mamma alltid brukade säga till mig.

Efter frukosten tog jag på mig mina vita höga Converse skor. Jag slängde över min väska över axeln och öppnade ytterdörren. "Kom igen Caspar skolan väntar inte" skrek jag. Caspar satte på sig skorna innan han tog sin väska. "Alltså dem på youtube hade lagt upp en ny ascool video" Sa han helt lyrisk. Då förstod jag precis varför han han var så glad. Ingenting går före Caspar's "idoler". Sen han upptäckte dem så har han varit helt tagen. Det första han gör på morgonen är att kolla om de lagt upp något. När vi var tvungna att flytta hit trodde jag Caspar skulle bli helt förkrossad att behöva lämna sina kompisar som jag. Men han blev istället glad. Vilket jag förstod. Hans youtube idoler bor också i Kalifornien och Caspar's största dröm är att få träffa dem. "Åh, en ny video. Var den lika grymt ascool som de andra?" Frågade jag och använde mig av samma uttryck som han använder konstant. Ascool. "Eh ja" svarade han bara och gav mig en riktigt bitch blick. Jag puttade till han lite enkelt och skrattade åt hans fåniga beteende.

När vi gått den lilla grusvägen fram till vägen stannade en vit BMW precis framför oss. Rutorna var tonade så man kunde inte se in. När vi stått där en stund och bara stirrat på bilen så åkte bilrutan ner och ut kollar Troye. "Vad väntar ni på?" frågade han förvånat. "Jag trodde att du menade att du skulle gå med oss till skolan inte hämta upp oss med bil" svarade jag förvånat. "Hoppa in" skrattade han. "Pax för framsätet" skrek Caspar och hoppade in innan jag ens hann uppfatta vad han sa. Jag hoppade också in, men i baksätet. Troye vred upp musiken när Beautiful med Carly Rae Jepsen spelades på radion och jag började omedvetet sjunga med. "Dang guurl, din röst är amazing!" Sa Troye helt förvånat. "Tycker du?" Sa jag lika förvånad. Jag brukar ofta nynna med i låtar, oftast omedvetet och då jag inte tror att någon faktiskt lyssnar.

Framme vid skolan vinkade vi av Caspar och fortsatte upp på vårt plan. Första lektionen var historia, som jag tur nog hade med Troye. Vi satte oss vid bänkarna längst bak. "Du borde ställa upp" sa han. "Va?" sa jag förvånat. Troye flyttade sin bänk så nära min som det gick. "I sångtävlingen" sa han. "Sångtävling?" Undrade jag. "West Chester High's sångtävling. Skolan anordnar en varje år. Vem som helst i skolan har chansen att få vara med och tävla" "Varför skulle jag göra det?" Sa jag och Troye la nog märke till min förvirrade blick. "Men hallå, är du döv? Har du hört din röst?" Sa han.

Efter sista lektionen väntade jag vid Troyes skåp. Han dyker upp efter cirka fem minuter. När han tagit sina saker ur sitt skåp så krokar han fast sin arm i min och drar med mig framåt. "Vart är du påväg? Gnäller jag och hoppas på att få åka hem någongång. Vi stannar plötsligt utanför ett rum som visar sig vara en musiksal. "Här" sa han och räckte mig en penna. Jag blickade förvånat mellan han och pennan. "Du måste vara med och tävla" sa han hoppfullt. "Jag kan inte" sa jag och kollade ner i marken. "Alison, du kommer ta hela tävlingen med storm" sa han allvarligt. Jag kollade på han och skrev sedan mitt namn på pappret som hängde på väggen. Jag visste att han inte skulle sluta tjata om det. Egentligen vill jag inte vara med. Jag har inte sjungit sen mamma dog, i alla fall inte i någon ny tävling. Mamma var alltid den som fixade och donade när jag skulle vara med i sångtävlingar. När hon dog slutade jag sjunga, jag kände ingen passion för det längre. Inte för någonting egentligen. Innan mamma gick bort var jag ofta med i sångtävlingar och tog ofta hem första plats. Nu sjunger jag oftast i min ensamhet eller då ingen lyssnar.

Troye skulle åka med några kompisar till stranden eller hur det nu var, så jag väntade på Caspar så kunde jag ta sällskap hem med han. Jag satt på en bänk utanför hans hemklassrum och väntade. Sen hör jag Casper komma springandes mot mig. "OMG OMG" skrek han. "Vad har hänt?" Frågade jag helt förtvivlat. Jag var rädd att han skadat sig. "Vi måste åka till Gallerian imorgon" sa han väldigt högljutt. Jag blev helt förvånad. Gallerian? Tänkte jag, vad sjutton vill han dit för, om det inte gällde någon nyöppnad snabbmats restaurang, då är jag inte förvånad. "D-de kommer dit" stammade han fram. "Vilka då?" Undrade jag. "Magcon, imorgon" skrek han helt hysterisk. Killarna från Magcon, vilket betyder en massa skrikande tjejer, herregud.. "Snälla, snälla Ali vi måste dit" sa han bedjandes. "Ja, okej visst". Sa jag. Jag vet hur gärna han vill träffa dem, så jag kan inte säga nej till honom. När Caspar är glad är jag glad. "Jag kan ta dig dit. Jag måste ändå dit och köpa en tröja jag spanat in" sa jag drömmandes. Kläder är mitt kall. Så det gjorde mig inget att åka dit. Medans han kollar på dem, kan jag kolla i affärer. "Du är den bästa systern i hela världen" sa han och sprang den sista lilla biten hem.