1 September 11:00
Mina tankar avbryts av att George sparkar till min fot, jag tittar bort från fönstret och in i hans ögon.
-"Hur är det egentligen? Du har inte sagt ett ord till mig sedan vi satt oss på det här tåget" sa George med ett stöttande leende. Allt jag vill säga är att jag älskar honom, men allt skulle förändras då. Jag vet inte om han gillar mig på samma sätt jag gillar honom.. Jag borde berätta det, jag kan inte hålla det inom mig längre. Det har varit tyst en stund nu så jag måste säga någonting.
-"George jag.." men jag hann inte säga klart för då kom Fred Weasley och Lee Jordan in i samma vagn som oss.
-"Hej! Du George jag måste bara frå.." Han tittade på mig och jag gav blicken "det är inte rätt tillfälle just nu". Fred såg min blick och han förstod genast att han inte skulle ifrågasätta någonting och bara gå därifrån. Både Fred och Lee försvann lika snabbt som dom kom. Det blev tyst, allt som hördes var tåget som tuffade fram, skoleleverna som härjade och den gamla tanten som frågar om man vill ha någonting från godisvagnen.
-"y/o? Vad var det du tänkte säga" han la en stöttande hand över min axel. Jag visste inte vad jag skulle säga eller göra i den stunden, orden va så lätta fast så svåra, meningen jag älskar dig. Tre lätta ord. Varför skulle Fred komma in och förstöra, det var ett perfekt tillfälle att berätta, jag försökte att inte visa min ilska blandad med min olyckliga kärlek för George, men det var så svårt nu, jag har hållit det inne så länge.
-"Nej, det är ingenting, jag är bara trött" Jag vände bort mitt huvud för att torka bort tårar som rann från mitt högra öga innan han hann se den. Jag fick fram ett leende till honom och han log tillbaka, skillnaden var att hans var äkta och mitt inte var det.
1 September 20:00-21:45
Efter den långa resan till Hogwarts var tåget nu framme vid hogsmeade station. Att ställa sig upp efter den 9 timmars långa resa var skönt, att få känna den svala friska luften utanför tåget var härligt, det var underbart att få vara tillbaka på Hogwarts. På perrongen stod Hagrid och välkomnade alla elever och bad alla förstaårselever följa med honom, som en tradition har det alltid varit att förstaårseleverna åker tillsammans med Hagrid i båtar till Hogwarts istället för vagnarna med Thestraler. Jag går i år 5 tillsammans med bland annat Luna lovegood, Neville Longbottom, Hermione Granger, Ron Weasley och Harry potter. Jag åker även tillsammans med dom till slottet.
När vi kommer in i slottet går alla elever in i den stora salen där vi ska äta men även där dom blivande första års eleverna ska sorteras in i deras nya elevhem med hjälp av den gamla sorteringshatten. Under mitt första år på Hogwarts sorterades jag in i elevhemmet Gryffindor, det gjorde även Harry, Hermione, Neville och Ron. Fred och George är två år äldre än oss men även deras elevhem är Gryffindor. Alla elever som redan var insorterade i sitt elevhem det vill säga elever från år två och uppåt satt vid sitt elevhems bord och väntade på att förstaårseleverna skulle bli insorterade så alla kunde börja äta. Till sist var alla elever insorterade i sina elevhem och dom blev välkomnade med vänlighet.
Alla elever åt och njöt av den goda maten tills klockan som sitter på väggen i stora salen slutat ticka och skjuter plötsligt, det är dags att gå och lägga sig.
-"Upp och lägg er nu!" Dumbledore höjer sina händer i en rörelse som visar att vi ska ge oss av från salen. Alla elever rör sig snabbt ut ur salen och upp till deras sovsalar. Dagen har varit lång och jag är väldigt utmattad och hade helst bara velat sova på en gång men dom andra i mitt elevhem ville spela dom nya brädspelen vi fått i uppehållsrummet. klockan var mycket och jag anade att Hermione också var trött och hade tänkt lägga sig för att sova.
-"y/o! Hermione! kom o spela lite med oss" ropade George, men jag bara skakade lite lätt och visade med händerna att jag hade tänkt sova och han gav ett lite ledsamt med skojigt ansiktsuttryck men sa inte emot någonting.
-"Tack, vad är grejen att dom alltid ska lyssna på dig och aldrig behöva säga emot men mot mig är det raka motsatsen" sa Hermione, precis som jag hade tänkt så visste jag att hon också skulle sova. vi båda bytte om till våra mysigaste pyjamasar och kröp sedan ner i våra varma sängar i sovsalen.
Det är skönt att vara hemma igen.
