2 september 01:00
Jag trodde att det skulle bli lätt att somna, men så var inte fallet. Sakta men säkert kom det in fler personer i sovsalen som skulle sova. Alla sov nu, alla förutom jag. Mina tankar håller mig vaken på nätterna, tankar om mig och George. Men nu kan jag inte gå upp och ta ett glas vatten. Det var strängt förbjudet att vandra omkring på nätterna, blev man påkommen om att vandra runt på natten drar dom oftast av poäng från sitt elevhem. Kanske George också är vaken nu, kanske håller tankarna honom vaken också. Det kändes bättre på nått vis att tänka så, det var alltid vi, vi som var vakna. Jag kommer ihåg dom nätterna vi brukade smyga ut och spela quidditch, såklart såg någon oss och det blev 10 poängs avdrag från Gryffindor. Men det var värt det, ibland är det okej att bryta lite mot reglerna, jag hade väldigt gärna gjort om den kvällen men saker och ting har förändrats. Nu är det inte bara jag, Fred och George, utan nu är det Angelina Johnson också. Vad jag visste var hon endast ett crush George haft hela tiden, men nu har dom även börjat umgås mer och mer. Han hade vart o hälsat på dom under sommarlovet ett par gånger och dom umgås även en del i skolan. Jag och Fred brukar vara för det mesta nu, vi gick från en trio till en duo, jag och Fred. Fred vet, han vet att jag gillar George. Fred var den första jag berättade det för, och den ända jag berättat det för. Han förstod mig och dömde mig inte. Det är nog det bästa med Fred, att han aldrig dömmer någon.
Jag bestämde mig för att gå upp ändå, sätta mig i uppehållsrummet och läsa en bok vid den öppna kaminen, och hade jag tur så kanske George sitter där också. Kanske vi kunde bryta mot reglerna en sista gång och smyga ut.
Stentrapporna är kalla under mina fötterna när jag går, tyst smyger jag. Jag hör röster, de gör mig glad för en stund när jag hör att de är George. Det känns som ett knivhugg i bröstet när jag hör vem den andra rösten kommer ifrån. I uppehålls rummet sitter Angelina och George. Jag ser George le med de där sneda leendet som jag älskar. Jag ser henne göra honom lycklig. I chock står jag där utan att veta vad jag ska göra. Dom hade än inte sätt mig men snart skulle dom göra det. Mina ögon började vattnas av tårar och när jag backar för att gå tillbaka till sovsalen råkar jag stöta emot en bok som faller ner till marken
-"oj, de va inte meningen att störa, jag trodde ingen skulle vara här" jag plockar snabbt upp boken och ställer upp den på hyllan igen.
både Angelina och Georges ansikte vänds mot mig, båda två var lika chockade att se mig som jag var att se dom. George leende försvann och gick vidare till ett mer ledsamt uttryck. Han såg mitt uttryck, nu vet han, och nu skulle allt förändras ännu mer.
-"ehm, jag ska nog gå" sa jag med gråten i halsen.
-"y/o!"
