Kidnappad

Vägen upp ur källaren (del 3)

Jag vaknade av att mannen stod och bankande i något i väggen.
Någon maskin?
Hmm vad kan detta va..? Jag tänkte precis fråga men då gick han ut.
Jag gick fram till den och petade lite och helt plötsligt började det brusa lite och en röst hördes
- hör du mig hör du mig? Test 1,2 1,2
-ja, ehm, ja jag hör dig. Sa jag svagt
- jag kommer snart stanna där, eller juste vart skulle du ta vägen, haha
Jag kände mig så liten och hjälplös.. Jag hörde hur brädan lossades och dörren öppnades och han klev in.
- kom hit
Jag gjorde som han sa.
Han tog tag i min arm och öppnade dörren..
Jag var så nära på att rycka mig loss och rymma, men han var för stark..
Han sa med en hånfull röst
- ser du här, en dörr en bräda som man sätter här, en stor lucka som man öppnar såhär, frestande. Ellerhur?
Luckan va liksom 1 meter högre än golvet så han tog ett stort steg för att klättra upp sedan visade han ett stor kassaskåp som han sa att han ställde för luckan så det inte va någon chans att komma ut!
Han puttade ner mig till rummet och stängde dörren med ett högt skratt.
*ca 10 minuter senare*
Den där maskinen började brusa och en röst hördes igen
- är du hungrig lilla Madde?
- ja. JA JA, det är jag, jag bankade på maskinen och skrek JA..
- bra för du får inte någon mer mat..
- snälla, snälla, SNÄLLA, GE MIG MER MAT!!!!!!

Jag gick till filten och där låg min väska..
Jag öppnade den och där låg skolböcker, pappret mitt pennskrin och lite tejp.
Jag satte mig på golvet och skrev ett brev till mamma..
" kära mamma, även fast du saknar mig, behöver du inte oroa dig. Jag lever..
Snälla försök och hjälpa mig.
Älskar dig mamma kram Madelene"

Det var svårt att hålla reda på tiden så jag visste aldrig om det var natt eller dag..
Så jag somnade, men jag vaknade av ett slags visslande ljud.. Det kom från taket.
En ventilation, min första tanke var att om jag skriker på hjälp kommer det någon..
Jag skrek jätte högt...
Ingen märkte något ingen hörde..
Det ända som hördes var min mage, den kurrade. Jag hade inte ätit på.. Jag vet inte..
Länge iallafall...
Jag hörde mannen komma och dörren öppnades han hade ett bord, stolar och några plankor och bad mig sätta mig på diskon.
*4 Tim senare*
Han hade satt ett bord i hörnet och han hade byggt en våningssäng.. Men bara en säng.
Det var inte mycket plats emellan taket och sängen men det fick jag stå ut med..
Han hade också med en liten ungsplatta.
Som var inkopplad till ett uttag där kokade det vatten som han sa att jag kunde göra te med, men det fanns ju inga tepåsar..?
- ehm ursäkta, det, ehm det finns inga tepåsar eller någon mugg..?
- det här är inget jävla hotell, var glad över kastrullen och vattnet.
Han gick ut.. Igen.
Sen kom han in igen och sa
- jag hade fixat mat men den kan du glömma nu!
- nej snälla, snälla ge mig mat..

Däremellan gick jag på toa och jag hade toapapper och en tvål, och tandborste..
Mannen kom in "igen" och denhär gången sa han
- sätt dig på toalocket
Jag gjorde som han sa och han började fylla handfatet med vatten och lite tvål.
Han tog tag i min nacke och tryckte ner mitt huvud i vattnet i ca 1 min. Han lyfte upp huvudet.
Jag fick ingen luft. Jag kräktes upp vatten och han blev så äcklad så han tryckte ner mitt huvud igen. Sen sa han
- hoppas tvålen svider bra.
Det var blött på golvet, diskon, väggen..
Han släppte taget om min nacke och sa
- när jag kommer tillbaka ska du ha städat det här!
Så gick han..