ODJURET VAKNAR

Kapitel 5

"DU ÄR JU hur jobbig som helst!"
Andy öppnade ögonen och såg tjejen falla intill honom samtidigt som hon virade ett rep runt hans mage. Hon band snabbt en ögla i andra änden av repet och kastade det mot ett träd som växte ur bergssidan mitt i ravinen.

Öglan fastnade i en gren samtidigt som Isabell tog tag med bägge armarna runt Andy och höll fast så hårt hon kunde. Andy kunde knappast andas, och när repet sträcktes töjdes det ut som ett gummiband. De fortsatte med full fart mot ravinens stenbotten, med precis innan de slog i marken sköts de upp i luften igen.
På väg upp drog Isabell fram en liten kniv och skar av repet så att de fortsatte flygfärden förbi trädet och rakt upp mot toppen av bergsväggen. De landade med en duns på precis samma plats som där Andy kastade sig ut.
Andy låg kvar på marken, inlindad i repet. Han kunde inte röra sig. Från ingenstans dök papi  Angel upp och lyfte Andy upp på axeln och sprang mot Hummlan samtidigt som han svor och fräste.
Isabell kom efter och tittade argt på Andy.
"Hur många gånger ska jag behöva bevisa att du inte kan fly från mig!" väste hon och hoppade upp i sitt säte och satte på bältet. Andy satt bunden bredvid och försökte andas medans Papi fällde ner glaskupen, tryckte på några blinkande knappar och drog i en spak.
Farkosten skakade till när motorn startade. När Andy vred på huvudet för att titta ut såg han två hundar komma springande genom snåren.
"Nu åker vi!" Ropade Papi och Hummlan lyfte, genom träden och upp mot himlen.

I många år skulle det berättas historier i den lilla byn om rymdskepp från en annan planet som landat och lyft från deras skog. Men eftersom ingen lyckats fotografera farkosten trodde ingen på historierna. Att det skulle ha varit ett par drömdjursfångare som hämtade en vanlig pojke var det aldrig någon som ens tänkte på.
För hur skulle de kunna det? Ingen visste ju att sådan fanns.

Andy tittade förstummad ut. De flög högre och högre, skogen och husen under dem blev mindre och mindre. För några minuter sedan hade han störtat mot en säker död. Nu satt han i någon sorts flygmaskin brevid tjejen som räddat livet på honom. Det var kanske dags att börja lita på de här typerna.
Han vände sig mot Isabell.
" Tack", sa han.
"Nästa gång får du rädda dig själv ", mumlade hom tillbaka. " Jag jobbar med att rädda drömdjur, inte dumma killar!"
"Okej", sa han. " Jag lovar att lyssna från och med nu."
" Mhn, vi får väl se", svarade Isabell surt.

De satt tysta en stund. Andy såg hav och berg, vidsträckta slättar och mörka skogar passera under dem. Han blev tröttare och tröttare. Det senaste dygnet hade det hänt så mycket att han inte orkade mer. Fortfarande inlindad i repet lutade han sig mot glaskupolen och såg världen passera under honom innan han föll i djup sömn.
I drömmen flög han över stugan vid sjön ovan molnen och han såg mamma och pappa resa sig upp på bryggan och vinka åt honom. Papoa hoppade upp och ner och ropade något samtidigt som han skrattade.
Andy hörde inte vad pappa ropade, men han såg att de var glada. Han skulle precis flyga ner till bryggan och landa när Isabell väckte honom.
Repet var borta och han tittade ut. Långt där nere såg han en liten ö, och bortom ön glittrande havet blå-grönt. Det fanns ingenting annat. Bara den lilla ön.
Motorljudet ändrades när Hummlan började sjunka genom himlen. Den blå fågeln vaknade också till och ruskade på fjäderdräkten. Men sina två näbbar pep den glatt
" Kicko hem-ma Kicko hem-ma."
"Det är dit vi ska", sa Isabell. "Vi är hemma"
De landade i en liten glänta mitt i en grönskande djungel. En bit bort skymtade Andy ett högt plank och en jättehög träport. Ovanför porten hängde det en gammal skylt där det stog: "tillträdde förbjudet."
Porten öppnades och en kvinna i grön rock och hat kom emot dem.
Papi sprang fram till henne och lyfte upp henne i luften.
"Haha, nu är vi hemma, lilla gumman. Och vi har med oss Andy." Sedan gav han henne en puss mitt på munnen. Kvinnan såg glad, ut men skällde lite grann.
"Håll inte på att pussas på det där sättet när vi en gång skull har gäster!"
Papi bara skrattade.
"Välkommen, Andy vi har väntat länge på dig. Jag heter Amforia Angel och jag är Isabells mamma." Hon tog Andy i hand. " kom nu, så ska du få något att äta. Du måste vara hungrig."
Andy hade inte hållit en vuxen i hand på så länge han kunde minnas. Bakom dem gick Papi och Isabell, och Kicko flög baklänges in över det höga planet.
Vid porten släppte  Amforia Andys hand och lyfte av en hasp. Andy svalde och blunda hårt. Vad fanns på andra sidan? Det kankade till och gnisslade när Amforia Angel öppnade porten till en värld man inte ens kunde drömma.