Jag vaknade i Avalons famn, hade han hållt om mig hela natten? Han är helt otrolig.
”God morgon sömntuta” sa han med sin otroligt lena röst. Han klappade mig på huvudet och jag rös av hans beröring. Får man verkligen gå och bli kär i en prins? Jag vet inte ens om detta är lagligt men jag rår inte för det.
Jag ryckte till av att det lät bakom träden, Avalon hörde det också men han var lugn. Jag tittade åt de håll ljudet hade kommit från och ut ur skuggorna kom en jättestor drake. Den var helt kritvit med gula ögon. Den sänkte huvudet och gick fram till mig och Avalon och då förstod jag att det var Avalons Drake, den var vacker. Draken böjde sig fram till mig och luktade på mig och hans andedräkt var varm och jag rörde vid draken och klappade den på huvudet och den la sig ner med huvudet i mit knä och jag trodde att jag skulle dö! Men han var verkligen en gentleman så han la inte så mycket vikt i mitt knä och inte heller hela huvudet där. Jag kliade honom ännu mer och han la sig på sidan. Avalon bara stod och gapa. Jag tittade på honom med en fundersam blick.
”Vad är det?” Frågade jag honom med min lena röst.
”Han har aldrig gjort sådär mot någon förutom mig, någonsin!” Sa han medan han såg ut att klura på något. ”Mot någon….” upprepade han klurigt och mumlande men jag hörde det såklart ändå. Jag fortsatte att klia på draken som Avalon sa hette Delgado.
”Inte…..” svarade jag Avalon. Då insåg jag att det var något han ville berätta, jag bara kände det.
”Vad vill du berätta Avalon? Jag känner att det är något som stör dig, berätta för mig. ” sa jag prövande. Han nickade och berättade allt, allt , allt(förutom sina egna tankar). Detta slutade med att det var min tur att gapa men jag fattade det inte så det blev bara att jag drog efter andan och hade svårt att inte ställa till med någon scen men jag gjorde det inte utan jag bara fällde en tår eller två. Det var för mycket att ta in. Avalon kramade mig eftersom jag befann mig i chock. Det hjälpte och chocken släppte till slut så jag vände mig om och fortsatte klia Delgado som tittade på mig med sina vackra kloka ögon. Jag kände något vid Delgados hals som inte var fjäll och drog fram en lapp som jag gav till Avalon. Avalon läste det för sig själv:
Hej Avalon!
Jag har pratat med kungen och drottningen och deras dotter överlevde attacken med nöd och näppe. De sa: Ta med henne till vårat slott så får hon stanna här men försök att göra blåblodiga draken så neutral som möjligt, Delgado vet hur, fråga honom han löser det. Jag vet att du kan en del magi, så ändra Darcies, om det är vad vår dotter är kallad hårfärg till likadant som ditt och täck över hennes tatuering med en helarmsklänning som täcker ner på handen. Delgado har med sig en sådan. Om någon frågar vem hon är, säg att det är din avlägsna kusin. Jag har pratat med dina föräldrar om att du har en flicka med sig som de kan intyga att det är din avlägsna kusin. Dock vet de INTE vem Darcie egentligen är, de vet att det är en kompis till oss som måste transporteras säkert till vårat slott. Vi måste vidta försiktighetsåtgärder om detta, annars så kommer den onda sidan vara här och förstöra för oss innan vi hinner säga alvriket. Skynda er! Och Avalon, du får ett stort förtroende från vår sida nu, så ta väl hand om vår dotter och skydda henne. Lycka till!
PS: Bränn det här brevet när du är klar!
Han berättade för mig vad som stod på brevet. Jag nickade och ropade på Anima i mitt huvud hon hade varit borta ert bra tag nu. Jag hörde vingslag Anima landade på marken framför mig och denna gång hade hon redan vuxit en hel del så nu var hon kanske lika stor som en häst ungefär. Jag drog efter andan, åhh, hon hade blivit ännu vackrare tyckte jag. Hennes fjäll glänste till likt guld i solen och jag tittade på Avalon som stod och gapade (som jag hade gissat ) och Delgado tittade ner på varelsen som var ungefär lika hög som hans ben och lite till. Hennes spiraler längs med taggarna hade blivit ännu mer likt safirer. Till både min och Avalons förvåning så bugade Delgado sig djupt framför Anima! Jag såg hur Anima sträckte på sig. Jag hörde hur Avalon småskrattade. Jag vände mig om och förstod att Delgado och Avalon pratade i tankarna. Avalon vände sig om till mig och sa:
”Anima är en blåblodig drake, och i drakarnas värld är blåblodiga ungefär som Drottningarnas drottning eller kungarnas kung, ungefär som du för alla tvåbenta varelser men speciellt alvernas, så det där beteendet kommer du får se mycket av om vi träffar andra drakar. När hon är fullvuxen så kommer alla drakar buga sig hur många det än är. Vart du än är. Nu är det mer en hälsningsfras mellan två drakar som umgås mer. De blåblodiga drakarna brukar även kallas för Alphas. ”(Ni som har sätt drakktränaren 2 vet vad jag menar). ”Drakarna är väldigt intelligenta djur och tro det eller ej så har det massor med kungliga behandlingssätt. Alla drakar jobbar som tjänare till blåblodiga men man kanske inte ser det så ofta för de blåblodiga har aldrig synts till. Men det finns vissa drakar som ser sig själva som bättre än andra och ibland sjukt nog, bättre än Alphas, dessa brukar ofta bli förintade av antingen Alphan själv men oftast av någon av drakarna precis under Alphan. ”
Vad intressanta saker att veta och gud vad Avalon öppnade sig helt plötsligt tänkte jag, jag gillar det. Tänkte jag leende för mig själv. Självklart så såg Avalon att jag log. Han log tillbaka. Vi pratade på hela kvällen om allt möljligt, vi badade och skratta och vi hade jättekul. Till slut somnade vi, jag i Avalons famn och Avalon bakom mi, han höll om mig hårt.
