Vad är din största rädsla? Kanske är det spindlar, höga höjder eller djupt vatten, vad vet jag. Vi alla har olika rädslor. Länge har jag tänkt och trott att jag inte har någon rädsla alls. Jag är varken rädd för spindlar, höga höjder eller djupt vatten. Men på senaste har jag funnit min rädsla, jag vet vad jag är rädd för nu. Jag är rädd för kärleken, rädd för att falla stenhårt för någon, rädd för att bli fäst vid någon, rädd för att börja älska någon och bjuda in den i mitt liv.
Just på grund av denna rädsla kan jag nu inte bli kär, jag tillåter inte mig själv att bli kär och så fort jag börjar känna något som jag inte kan stoppa längre så smiter jag. Jag lämnar personen som jag bryr mig mest om i hela världen, personen som i den stunden är allt för mig bara för att jag är rädd och inte vågar. Folk brukar alltid säga att man ska möta sina rädslor men jag kan inte. Jag är rädd att bli förälskad i fel person, bli sårad på djupet, bli sårad på ett sätt som jag inte vet om jag klarar av just nu.
Kärleken är det ända som jag själv kan styra, allt annat styrs av personer omkring mig, skolan, mat, träning, sömn, allt som vanligtvis är valfritt kan jag inte styra själv tack vare min psykiska ohälsa. Detta gör att jag styr mina känslor, jag väljer att verka känslokall mot killar, skriver och "flörtar" med olika även om jag inte vill eller kan ha förhållande. Jag låter de bara vara med i min lek, ibland blir jag för fäst vid vissa av killarna och då skyller jag på min psykiska ohälsa och lämnar de.
Jag vet att de också har känslor, att även de kan bli sårade och det gör ont att såra personer det gör det, men jag kan inte hindra det. Folk som är rädda för spindlar springer iväg när de ser spindlar och personer som är rädda för höga höjder undviker de höga höjderna. Detsamma är det för mig med min rädsla jag springer iväg och undviker kärleken, undviker förhållanden och lever singel, även när jag hittar de finaste killarna som finns springer jag därifrån. Bara för att jag är rädd.
