Kärlek & Svek

~•Kapitel 4•~

"Hej, vad är det?" Frågar jag Adam.
"Nej, bry dig inte. Jag bråkade bara med min bror imorse."
"O-okej", svarar jag sakta.
Vi går mot kemi-salarna. Jag har kemi och han har fysik. Men kemi är på vägen till fysiken.
Igår kväll var en av de kvällarna mamma och pappa bråkade. På grund av mig. Igen. Allt jag gjorde var att fråga varför vi inte kan cykla till skolan, istället för att åka bil varje dag. Men då började de bara bråka om det igen. Det är en sak de bråkar om, hela tiden, och det är alltid på grund av mig.
När vi är framme vid kemin så säger vi hejdå och Adam går vidare mot fysiken. Jag stannar kvar utanför klassrummet för att se när han är framme. Men han går inte in i fysiksalen. Han går vidare och svänger höger. Mot västra utgången.
Det är inte ofta någon använder den västra utgången, för det vätter mot baksidan utav skolgården, där det inte finns någonting. Jag bestämmer mig snabbt för att följa efter honom. Jag börjar småspringa fram till korsningen i skolkorridoren och svänger höger efter Adam. Han är inte där. Han har nog redan gått ut. Jag öppnar dörren och ser mig omkring. Ingenting. Jag tar fram mobilen och letar efter hans nummer bland mina kontakter. Jag hittar det och ringer. Då hör jag något vibrera strax till vänster om mig. Hans mobiltelefon. Skärmen lyser upp med mitt namn.
Jag går tillbaka in igen och springer till kemin. Resten utav dagen är jag ensam. Jag undviker västra utgången.