Syster till Oscar Enestad(Färdigskiven)

kapitel 37

"Idas perspektiv"

Vad konstigt Oscar beteede sig.

Jag försöker att få tag på Oscar igen men han svarar inte på varken sms eller när jag ringer!

Jag börjar att bli lite orolig så jag försöker att ringa hem till Oscar och Emma.

-Hej det är Anelli! hör jg en kvinnlig röst säga.

-Hej Anelli det är ida! vad är det som händer?

-Emma är borta!!!!!!

SEDAN DOG MIN MOBIL!  

 (LYSSNA PÅ I SEE FIRE MED ED SHEERAN FÖR LITE MER FEELING!<3<3)

"Katias perspektiv"

Jag är jätte orolig just nu.

Mitt hjärta dunkar alldeles för mycket.

Hon sprang iväg med bara t-shirt jeans och skor.

Tänk... Tänk om..       Nej Katia tänk inte så, säger jag för mig själv.

Jag,Felix och Oscar går och letar tilsammans.

-Hur började allt?

Efter att Oscar hade berättat så fattade jag.

-Ahhh jag är så arg på Fillip just nu!!

-Vet du vem han är?

-Ja Emma har berättat allt för mig om honom. Hon vågar inte säga emot honom utan hon gör allt som han säger annars blir hon slagen.!

Jag börjar att gråta lite efter allt.

Felix går omkring med tårar i sina ögon hela tiden och Oscar pratar inte.

Jag kollar omkring mig hela tiden,jag känner stressen som kommer fram.

Lite längre bort under en lyktstolpe som lyser ner i marken sticker det upp något.

Jag och killarna börjar genast att gå snabbare fram. Tillslut så ser vi vem det är!

"Daffs perspektiv"

Det vibbrerar i min ficka.

Jag tar upp mobilen och det är Katia som ringer.

-Hallå Daff???!!!

-ja det är jag.

-Vi har hittat henne kom snabbt ring larm centarlen !!!!!!

Jag lägger på och ringer larmcentarlen medans jag,Ogge och Omar börjar att småspringa.

"Felix perspektiv"

det är hon ...... det är verkligen hon.... Emma!

Hon ligger i en snödriva och är helt blek med blåa läppar.

Jag springer fram och tar upp henne.

Hon är iskall, Jag tar av mig min jacka och sätter på henne den.

Emma....Emma.....Emma, jag får inget svar hon är helt livlös. jag börjar att gråta jätte mycket.

Oscar sätter sig ner bredvid mig och vi försöker att värma Emma innan ambulasen kommer,medans vi gråter.

 Lite längre bort ser jag hur Ogge,Omar och Daff springer mot oss!

Ju närmare de kommer så ser man att de gråter.

-Är det verkligen hon, säger Omar medans han gråter.

Jag orkar inte prata utan nickar istället.

Ogge tar också av sig sin jacka och sätter den runt Emma.

Jag håller henne i min armar medans vi väntar.

-Ambulansen kommer!!!

Ambulansen kommer och de tar in Emma i bilen.

-Någon familjemedlem?

-jag är hennes bror, säger Oscar medans han gråter.

Oscar stiger in och sedan åker de iväg.

"Oscars perspektiv"

jag sitter i ambulansbilen bredvid min livlösa syster.

De håller på att ta en massa rör in i hennes näsa och sätter en drop och nålar i armarna.

Jag börjar att fyllas med tårar och jag kan inte hålla tillbaka, det forsar bara en masa tårar ner från mina kinder, jag bryr mig inte om att Ambulans personalen ser mig.

-Det är okej att gråta, hör jag en kvinnlig röst säga.

Jag tittar upp och ser en kvinna i typ 35-års ålder.

-Vi är framme, hör jag hur den personen som kör säger.

De bär ut Emma på båren och går in.

Jag går strax bakom.

När de går in genom en dörr så får jag inte följa med mera.

Jag går bort till väntrummet och sätter mig.

Strax där efter så kommer Pappa,Anelli,Omar,Ogge,Katia,Daff och Felix.

-Oscar hur mår hon? undrar Anelli och pappa.

-Jag vet inte säger jag med gråt i rösten.

De kramar om mig och vi står och kramas.

Felix kommer fram till mig och vi kramas medans vi gråter.

-Felix.... Felix... jag vet inte om hon klarar sig,hon var så kall, hon rörde sig inte!

-*Snyft *snyft, hör jag bara från Felix.

Vi kramas om lite hådare och bara står där.

Nu får vi bara vänta och hoppas!