Syster till Oscar Enestad(Färdigskiven)

kapitel 38

"Emmas perspektiv"

Jag hör en massa röster.

jag fryser as mycket.

Jag ser ljus.

jag skakar.

jag öppnar mina ögon försiktigt.

Jag kollar mig omkring och ser 3 stycken läkare stå framför mig.

-Hej Emma hur mår du? säger en av läklarna som är en kvinna.

-Jag mår bra! tror jag?

jag skakar jätte mycket och darrar.

En av läkarna kommer fram till mig och lägger en tjock filt runt mig.

-vart är jag?

-Emma du är på ett sjukhus du var med om en liten olycka, du hittades i snön helt livlös och jätte kall, alldeles för kall.

Men du hade verkligen tur.

vart är alla?

de sitter i vänt rummet, vill du att de ska komma in?

-Ja självklart<3

En av läkarna går iväg och kommer tillbaka efter någon minut med lite folk.

"Felix perspektiv"

En läkare kommer fram till Anelli och John och de 3 går iväg.

undra vad som händer? säger jag tyst för mig själv.

Vi har suttit här i 3 och en halv timme nu oh vi har inte fått någt svar av läkarna.

Tänk om läkaren ville gå iväg med Anelli och John för att berätta.... nej Felix tänk inte så, säger jag för mig själv.

Både jag, Oscar, Omar, Ogge, Daff och Katia sitter på spänn just nu.

För vi vill ju veta vad som har hänt.

Efter ungefär 1 kvart så kommer John tillbaka.

Han ser nöjd ut, han kollar på oss och han nickar.

Jag flyger upp ur stolen och springer in i Emmas rum.

"Omars perspektiv"

Vi såg hur Oscars pappa kom och han nickade och Felix flög upp ur stolen och sprang in i Emmas rum.

-Ni kan få se henne nu om ni vill, säger John och ler<3

Jag, Oscar, Ogge, Daff och Katia flyger upp ur stolarna och alla vi springer in till Emmas rum.

"Oscars perspektiv"

jag flyger upp ur stolen och springer in till Emma.

När vi kommer in så sitter Anelli på ena sidan och håller Emma i handen.

Felix sitter på en stol lite i bakgrunden. Han är rädd att emma ska tycka att det är hans fel.

Jag tittar på Emma, hon har fortfarande blåa läppar men inte lika mycket.

Hon kisar när hon kollar på alla och hon små ler.

Jag känner mig så lättnad av att hon mår bra, jag har varit så himla orolig.

jag går fram till Emma och sätter mig på en stol bredvid henne.

Hon tittar på mig och mimar med sina läppar hon mimar Filipp.

Sedan så rinner det ner en tår från hennes kind.

jag kramar om henne medans hon gråter.

-men Emma gumman varför gråter du, undrar henne Anelli.

Emma kan inte berätta för någon vuxen för hon har trott att Flipp ska få reda på det och hon vill inte råka ut för mera olyckor.

-Ehhmm inget säger Emma medans hon fortfarande gråter.

-Ville inte Felix komma?, säger hon medans hon gråter lite.

"Felix perspektiv"

jag hör att hon undrar efter mig.

jag säger inget utan Oscar säger istället.

-Jodå Felix sitter där! säger Oscar och pekar på mig.

Emma flyttar på sig lite och tittar på mig, hon tittar på mig med sina ögon hon mimar Filipp till mig och jag börjar genast få skuld känslor.

jag vill så gärna gå fram och kyssa henne nu men tänk om hon hatar mig för vad jag skrek till henne.

Emma ställer sig upp och hon vinglar hela vägen fram till mig och hon ramlar in i min famn.

Hon tittar på mig och hon kysser mig.

Hennes läppar är kalla men jag bryr mig inte.

jag viskar i hennes öra:

Förlåt mig Emma jag visste inte!

hon tittar på mig och hon viskar:

Det gör inget Felix men jag älskar inte honom jag älskar bara dig<3

Det var Filipp som gjorde detta mot mig.

Hon tittar på mig och jag ser att hon får glansliga ögon och det rinner ner lite tårar från hennes kind.

jag torkar bort de med min tumme och kysser henne igen.

Emma allt kommer att ordna sig, allt ordnar sig<3

jag kysser henne och hon ler bakom kyssen, det gör jag med 

jag verkligen älskar Emma<3 

Och det är jag säker på<3