Kapitel 11

1.3K 31 0
                                    

~Oscars perspektiv~
Jag känner hur paniken i mig stiger och jag vill bara skrika.
Ogge står bara och stirrar ner i asfalten.
Vi står tysta en stund sen så börjar vi att små springa lite in till någon gata.
Lamporna är tända. och inte ett enda ljud hörs.

~Omars perspektiv~
När vi ser huset så börjar vi att smyga oss fram så att ingen ska höra oss.
Vi står framför ytterdörren och försöker att lyssna. vi hör små snyftningar,Emma! Sa jag lite högt.
Felix öppnade dörren försiktigt.
Det första vi ser är en lång gammal korridor men massor av dörrar. väggarna är vin röda och en brun matta.

~Felix perspektiv~
Jag går fram till en av dörrarna och lyssnar.
Jag hör hur någon gråter så jag fattar genast att det är Emma!
Jag smäller upp dörren och där på golvet ligger Emma. hon har en påse ovanför huvudet och det kommer blod ifrån den.
Jag springer genast fram till henne.
Och tar loss påsen från huvudet.
Hon är helt medvetslös.
Även så snyftar hon.
Så det betyder att hon är levande❤️
Jag och Omar tar upp henne och tar hem henne till Oscar och Emma.
Vi öppnar dörren och lägger henne på soffan.
Omar ringer Oscar och säger att vi har hittat henne.
Emma låg bara på soffan,hon hade ett rött märke runt sin hals efter plast påsen.
Hon hade riv sår på armarna. hon hade massor av sår på magen och benen också.
Hon blödde ifrån hårbotten.
Jag bara sitter bredvid henne,och tvättar såren.
När Oscar ser Emma börjar han gråta och springer fram till Emma och sätter sig på golvet framför soffan.
Plötsligt hör vi någon säga: F-F-Felix väldigt lite och svagt.

Syster till Oscar Enestad(Färdigskiven)Where stories live. Discover now