Ett nytt liv innebär nya möjligheter brukar man ju säga.
Men gäller det även när det nya livet inte är självvalt?
Jamie hade haft det rätt bra i Paris, betygen hade varit okej, han hade haft många vänner och varit aktiv i många olika sporter.
De fl...
Vargen skiftar framför mina ögon och jag stirrar rakt in i ett par havsblå ögon som möter mina med samma självförtroende som Cory's.
"Jamie Jackson?" frågar han kaxigt, som om han vet precis vem jag är "jag har velat utbyta några ord med dig ett tag."
Jag väljer att stå kvar i vargform, det känns enklast så, jag har ingenting att säga den här killen, jag vet fan inte ens vem han är.
Men som om han förstår vad jag tänker så tar han ett steg fram och visar ogenerat upp sin nakna kropp innan han böjer sig ner och drar upp ett par jeans ur en ryggsäck, som han snabbt drar på sig samtidigt som han närmar sig.
"Du och jag är så gott som släkt" fortsatte han "men jag misstänker att pappa Kenneth inte berättat om mig."
Säkert, tänker jag och fnyser högljutt. Som om det skulle spela någon roll, och för att markera vilken sida jag står på så släpper jag fram ett högt morrande mellan läpparna.
Ögonen glider över det axellånga bruna håret och den mejslade kroppen. Han ser ut att vara i trettiofemårsåldern och som på så många andra här syntes det att han var van hårt arbete, men han såg inte sliten ut. Tvärt om utstrålade han en enorm styrka.
"John för i helvete!" Hörs en röst i närheten när Cory skiftar precis bakom mig "han är för fan en unge, vill du tjafsa så ta upp skiten med mig!" röt han högt och gick fram och ställde sig framför mig.
Naken, mitt framför mitt ansikte, och plötsligt kan jag inte tänka på nånting annat.
Jag försöker att fokusera på det dom säger, på Johns kaxiga attityd och Cory's ilskna anklagelser. Men ögonen kan inte låta bli att glida över dom perfekta ryggmusklerna, groparna i svanken och dom frestande runda skinkorna. Tänk att få... Jag skakar på huvudet och frustar åt mina tankar, men fan, dom är precis framför mig. I ögonhöjd. Vilken jävla pina.
"Det är inte jag som har rivit stängslet" hör jag Johan säga för fjärde gången, och något säger mig att han inte ljuger. Jag ser på Cory att han tvekar han med, men Hill håller masken och spänner ögonen i honom.
"Vill du snacka så tar vi det hos mig, på dagtid," fräste han "jag är jävligt trött på att se dig strykandes vid gränsen John."
"Allt jag vill är att prata med Jamie" sa den blåögde med ett illmarigt leende "inget annat."
Cory suckade och kastade ett snabbt öga bakåt på mig "det är upp till honom, men inte nu och inte så här."
"Jag hör av mig" flinade han och var tillbaka i sin svarta vargkropp. Och innan jag hann fundera på vad han ville mig så hade han försvunnit in i skogen.
Med en djup suck vände sig Cory tankspritt om och jag slog genast ner blicken till mossan mellan tassarna.
"Kom, det är dags att dra hem" suckade han "festen är över och vi har en del att prata om."
----
Oups ! Cette image n'est pas conforme à nos directives de contenu. Afin de continuer la publication, veuillez la retirer ou mettre en ligne une autre image.
