Barnhemmet

Kap 7 Var det en dröm?

Jag vaknar i en vit säng. Allt är vitt omkring mig och jag märker att jag har en slang i näsan. Det är då jag förstår att jag är på ett sjukhus.
"Vad händer", säger jag. Mamma och pappa har kommit in.
"På morgonen låg du bara i din säng, avsvimmad. Det var ett blodigt handavtryck på din säng.", svarar mamma. Då kommer jag ihåg vad som hänt. Det var säkert en dröm.
"Du måste ha råkat doppa handen i någon röd målarfärg eller något.", säger pappa.
Nej, det är omöjligt. Det var ingen som gick i trappan eller som skrek, för då skulle mamma ha vaknat. Men fotavtrycken? Jag har ju typ inte ens någon målarfärg, och det fanns inget där innan jag la mig. Jag blir illamående. Det var inte jag. Då känns det verkligen som att jag ska spy.
"Papperskorg", viskar jag. Mamma och pappa bara tittar på varandra. Jag försöker resa mig men det går inte, jag spyr. Sen blir allt svart ett tag igen.

När jag vaknar igen är jag i ett annat rum. Jag försöker sätta mig upp, men faller bak igen. En vitklädd sköterska kommer fram till mig.
"Hej, du är inte sjuk. Men du värkar tänka på något. Och du kan gå till kuratorn.", säger hon.
"Nej då, det är inget.", ljuger jag.
"Ockej, om du klarar att gå nu så tror jag att du kan åka hem redan idag, men då måste du vila.", säger hon.
Jag försöker resa mig, och det går!
"Bra! Men kom ihåg att om du behöver prata med någon, så kan du komma tillbaka hit igen. Hejdå!" Och så går hon.
Och jag sitter kvar på sjuksängen ett tag till.