Barnhemmet

Kap 31 Hemresan (Sista kapitlet)

Jag vaknar med ett ryck. Bussen står still.
"Vi är snart framme.", säger Alex och ger mig en mjuk kyss.
jag nickar långsamt och sträcker lite på mig.
Bussen fortsätter brumma vidare och jag sitter bara och stirrar ut genom fönstret.
Mamma snarkar lågt och jag himlar lätt med ögonen.
Snart är hon den vanliga mamman som kommer in i mitt rum och stör när Alex är med mig. Aldrig kommer hon sluta längta tillbaka till "spökhuset".
Jag drar upp min mobil ur bakfickan på mina jeans.
Den är urladdad...
Med en djup suck stoppar jag tillbaka den igen och min blick vandrar åter igen till fönstret. Jag gäspar och lutar mig mot Alex.
'Min fina Alex', tänker jag och kan inte låta bli att ett litet leende börjar leka på mina läppar.

***
Bussen stannar och vi går av.
Den här busshållplatsen har jag saknat...

Jag tar Alex i handen och vi börjar gå hem.
Mamma tittar lite konstigt på oss men säger inget. 
Alex är ju faktiskt min pojkvän och då får man väl hålla hand?

Vi fortsätter hem under tystnad. För vad ska vi prata om?

Promenaden börjar bli tråkig och jag släpper Alexs hand och kliar mig lite på näsan. Och det blir faktiskt inte mycket intressantare än så. Vi är bara en heeelt vanlig familj på väg hem från ett spökhus...

***

Mamma låser upp dörren och den glider ljudlöst upp. "Hemmalukten" slår emot mig och jag tar ett försiktigt steg in.

"Pappa?!", ropar jag och tar ett till kliv in i huset.

Pappa kommer in i hallen och ger oss alla var sin varm och lång kram innan jag drar med Alex in på mitt rum.

Jag lägger mig på rygg i min mjuka säng och Alex lägger sig över. Våra läppar möts i en lång kyss innan han rullar ner från mig och lägger sig bredvid mig.

Och efter ett tag måste han gå hem.

Mamma, pappa och jag har en myskväll med chips, godis och läsk och ser på filmen 'hungergames' innan vi alla går och lägger oss.

Jag kryper ner under mitt mjuka täcke och ler ett läskigt stort leende innan jag rullar över på sidan och somnar...

***

Jag vaknar klockan 09:30 nästa morgon av att en tidning ramlar in genom dörren. Jag sträcker lite på mig innan jag med släpande steg går mot hallen.

Det är en DN.

Jag sätter händerna å knäna och kollar på framsidan.

Det är en bild på... MITT HUS!

Jag snappar upp tidningen på hallmattan och springer in på mitt rum.

På första sidan står det någonting om kriget i Syrien... Bara hemskt!

Jag slänger mig ner i sängen och vänder blad. Rätt!

MYSTISKT HUS I BRAND!

En kvinna meddelade om ett hus som stod i brand.

Jag kan inte hålla in ett litet fnitter. Vi glömde att ringa om branden.

Hon sa även att hon hört barnskrik inifrån huset. Hon trodde att det fanns människor kvar där inne.

När brandkåren, ambulansen och polisbilen kom fram sökte de igenom huset. Men hittade inga spår av någon människa.

De hörde dock också barnskrik.

När branden var släckt letade de igenom huset igen. Men hittade fortfarande ingenting.

Om någon har sett eller hört något så kontakta oss.

Tel: 075*******

Mail: Police.yahoo.com (bah hitta på nåt xD)

'Om de bara visste', tänker jag. 'Men jag ska aldrig berätta något'

Och med ett flin slänger jag tidningen på golvet och lämnar rummet...

THE END

Tack så supermycket till alla som läst, röstat och kommenterat! JAG ÄLSKAR ER!!! Och snart har jag 8K läsare!!! TACK IGEN!

Snart kommer den nya boken ut! Hoppas ni vill läsa den med! ;)

*Skrivet i efterhand*
Asså tack så jävla mycket allihopa. Jag kom in på wattpad idag och hade 40 notiser (ett under för mig) Sedan såg jag att jag hade freaking 11K läsare!!!!!!!
Tack tack och tack!❤️❤️❤️