Fredagen den 13

Kapitel 3

Jag vaknade av väckarklockans hemska ljud, och jag kände hur irritationen killade genom min kropp. Idag var ingen bra dag. Fredagen den 13, vilket innebar att Ebba och Marcus skulle komma.
Jag reste mig upp från det varma täcket, och jag frös nästan ihjäl.
Idag var bara en sådan dag som jag visste att jag skulle vara på dåligt humör och bara vara allmänt otrevlig.
-Älskling? Ropade mamma inifrån köket. Jag har gjort amerikanska pannkakor! Kom och ät, det finns nutella!
Jag var inte alls sugen på varken pannkakor eller nutella. Och det var faktiskt ovanligt kan jag säga. Men tro mig, bara tanken av att Ebba och Marcus skulle komma på middag fick mig att tappa aptiten helt.
De evigt långsamma timmarna gick ändå ganska fort. Det var ca 10 min kvar tills Ebba och Marcus skulle komma över. Mamma har alltid undrat vad det är som jag och Reina inte gillade med Ebba och Marcus. Det gick inte att svara på. Bara deras egoistiska blickar var så otroligt frustrerande.
"Pling plong" hördes det från dörren.
-Ah, de kommer! Viskade mamma uppspelt.
-Hej allihopa! Ropade Ebba och Marcus mamma, Sheneid, och hon gav mamma en bamsekram.
-Vad roligt att ni kunde komma över ikväll! Svarade mamma med ett leende på läpparna.
Jag log också, men det var det mest fakade leendet någonsin.
Vi skulle äta risotto. Sparrisrisotto. Bland det värsta jag visste, helt seriöst. Jag satt bara och petade med gaffeln och låtsades att jag åt med ett förtroende om att de andra skulle tro att jag gillade maten. Mamma och Sheneid pratade om massor av eventuella resor som våra familjer skulle åka på tillsammans. Jag ville bara skrika att det var den mest fruktansvärda idén någonsin, men då antar jag att mamma skulle dödat mig...
Kvällen närmade sig, och mörkret sjönk in över Stockholm. Ebba och Marcus familj skulle ge sig av (som tur var)! Klockan närmade sig 11, och jag la mig i min mjuka säng, och satte på mig hörlurar. Jag hörde mamma och pappa småprata lite där nerifrån. Den känslan fick mig att känna mig trygg.
Natt. Hela Stockholm låg säkert och sov. Jag sov också, tills jag hörde det. Skriket inifrån Reinas rum. Jag vaknade med ett ryck, och med svett i pannan. Jag rusade bort mot rummet, och där stod någon med en bok i handen. Jag såg bara inte vem det var. Personen i rummet närmade sig mig, och det såg ut som att personen skulle kasta boken på mig. Jag backade steg efter steg, och tillsist såg jag vem det var. Reina...