Fredagen den 13

Kapitel 6

I flera timmar satt jag bara och funderade på hur jag skulle komma ur min situation. Jag sökte på internet på "aggressiv i sömnen" men fick bara upp en massa skit. Mamma hade inte ringt polisen än, hon bestämde sig för att vänta en dag till.
-Om Reina inte kommer hem idag, då ringer jag, sa hon.
Då fick jag den briljanta idén.
Jag rusade ned för trapporna, och frågade mamma vart den närmsta psykologen fanns. Mamma kollade på mig med uppspärrade ögon.
-Varför ska du till en psykolog? Har det hänt något?
Jag blev röd som en tomat i ansiktet, och min blick tittade mot marken.
-Är det Reina? frågade mamma oroligt. Hon kommer tillbaka älskling, var inte orolig!
Jag behövde snabbt komma på en annan ursäkt.
-Men alltså, började jag. Det är inte Reina, det är min kompis som vill ha sällskap till psykologen, fortsatte jag med en osäker röst.
-Men har du en kompis här redan? Log mamma. Såklart att du får gå hjärtat!
Mamma hämtade en karta, och gav den till mig.
-Sådär! Varsågod! Gå nu älskling, så ses vi sen.
Jag log mot mamma och sprang ut genom porten.
Oj justdet! Ni undrar säkert varför jag skulle till en psykolog?
Jag bestämde mig för att fråga en psykolog om det är någon sjukdom om man är aggressiv i sömnen, o.s.v.
Där kunde man nog få reda på mycket information, tänkte jag för mig själv.
Jag var så uppslukad av kartan, så jag märkte knappt när trottoarerna tog slut, eller när en korsning började.
Det var precis då. Jag ramlade ned för en tröskel, och ned för trottoaren, och ramlade på gatan. Jag hörde hur en bil försökte bromsa sitt allra bästa, men det räckte inte hela vägen. Det blev svart...