Fredagen den 13

Kapitel 4

-Reina? ropade jag.
Hon bara stod där som en staty med boken i handen. Hon var som hypnotiserad. Allt omkring henne var som ingenting.
-Reina?
Jag petade försiktigt på hennes axel, men hon var som förstenad. Ingen blick, inget uttryck. Inget alls.
Jag bestämde mig för att gå och lägga mig i min säng igen, så jag smög försiktigt på tå bort till mitt rum. När jag hade lagt mig ned i sängen så började jag fundera. Det hade aldrig hänt något liknande med Reina innan. Jag antog att hon gick i sömnen. Men något inom mig fick min puls att gå snabbare och mitt hjärta att bulta högre.
När jag vaknade nästa morgon så kändes det som hände under natten bra. Alla går väl i sömnen någon gång?Jag gick upp precis som vanligt, klädde på mig bekväma kläder och gick ner till frukostbordet. Där satt mamma och pappa. De drack te och läste tidningen.
-Godmorgon hjärtat, sa pappa.
Jag log tillbaka, och satte mig ned.
-Var är Reina, frågade jag.
Mamma la ifrån sig tidningen och tittade på mig.
-Men älskling, hon sov över hos Emilia igår. Hennes kompis här i Stockholm, jag sa väl det till dig igår?
Jag slutade andas för en sekund. Jag mindes nu att mamma ropade hejdå åt någon igår kväll. Det måste ha varit åt Reina.
-Va gjorde hon? Utbrast jag. Är du säker mamma?
-Ja älskling, helt säker.
Plötsligt tappade jag aptiten helt, och jag sprang upp för trapporna in till mitt rum. Jag var helt bombsäker på att det var Reina jag såg igår natt. Helt 100%. Men mamma var också 100% säker på att Reina sov över hos Emilia igår. Men frågan är bara vem av oss som har rätt?