Levande döda

Den gamla skolan.

Jag gick försiktigt längre och längre in i skogen, den gamle mannen vid namn "Charles" hade tvingat hit mig. Jag va rädd, och så frös jag. De regnade och leran räckte upp till mina skor. Jag skulle inte få komma tillbaka till byn, i alla fall inte på ett tag. Jag tittade ner på mina smutsiga och illaluktande skor, vägen till den stora byggnaden va lång. Byggnaden hade varit en skola, men sedan Zombies började invadera landet så gjorde de om till en skyddsbyggnad som ingen använt ännu.

Mina fötter sjönk längre och längre ner i marken, tillslut kunde jag knappt röra mig. Jag satte mig ner på marken med min tunga ryggsäck på ryggen, de kanske va bäst att ge upp, låta de äta upp min oanvändbara hjärna och sedan se mig skrumpna ner som ett äpple i jorden.

Jag drog upp knäna till hakan och tog ett djupt andetag, jag ville inte att någon skulle se mig så eländig som jag va, även om de andra ungdomarna säkert blivit skickade till andra skyddsområden.

Jag suckade djupt och just då petade någon på mig med en vass pinne på axeln.

Jag vände mig om, och där stod en tjej med en slarvig hästsvans och en yxa i handen. Jag reste mig upp och ryggade tillbaka från henne. "Vem är du?" frågade tjejen och sänkte sin hand med yxan i.

"Henry..." sa jag och granskade hennes ganska blodiga yxa. "Själv?"

"Allison..." svarade hon och räckte fram sin smutsiga hand, jag tog emot den men släppte den snabbt.

"Vad gör du här... Henry?" Jag svalde hårt och vände blicken mot byggnaden som bara va ett par hundra meter bort.

"Tar skydd... från Zombierna..." Allison nickade och förklarade att hon va där av samma anledning.

"Är du rädd?" Jag nickade lite och började långsamt gå ifrån henne. Allison stod och stirrade på mig med sina djupblåa ögon, hennes blick brände i nacken när jag gick därifrån.

"Henry!" ropade hon till mig och sprang fram och tog mig på axeln. "Vänta..." sa hon och sänkte blicken.

"Vill du att Zombier ska döda dig?" jag skakade på huvudet och svalde ner klumpen i halsen så den landade i magen.

"Håll dig till mig... jag vet att vi just träffats men..." Hon avslutade meningen mitt i, sen stirrade hon mot ingenstans.

"Men vadå?"

"Men om vi jobbar tillsammans... är de svårare att få tag i oss..." Jag nickade lite och fortsatte gå mot byggnaden.