Levande döda

Familjeprat

Carter smög iväg ifrån oss och ställde sig vid fönstret igen, han tittade ut genom fönstret med en uppspärrad blick.
"Hur är det?" Frågade jag tyst och följde osäkert efter honom, jag tittade också ut genom fönstret.
Där utanför stod den blodiga Zombien och försökte sätta fast sitt avbrutna ben igen, den hade trillat ut genom fönstret.
"Vad hände innan?" Sa Alison och ställde sig intill den lilla pojken igen.
"Den klättrade upp för väggen och..." mumlade han med sin ljusa röst och såg med tårfyllda ögon upp på Alison. "Och... Och attackerade mig. Den rev mig i ansiktet och klöste mig på armen"
Carter pekade på sin blodiga arm med djupa rivsår, dessutom hade han ett rivsår på kinden.
Alison satte sig på huk bredvid Carter och sjönk sedan intill väggen, hon verkade också vara ledsen.
"Vi kommer antagligen aldrig få träffa våra familjer igen.." Mumlade hon och torkade bort en tår som rann längs med kinden.
"Eller.. Jag kommer inte att få träffa mamma och mina syskon iallafall..."
Jag nickade långsamt, min lillebror och min mamma hade försvunnit innan jag blivit ivägskickad till skyddsplatsen.
"Min mamma är död.." Mumlade Carter tyst och kröp ihop på det smutsiga golvet.
"Hon dog av sjukdomar, så hon hann iallafall inte bli en Zombie" han ryckte på axlarna och lyfte blicken från sitt knä, såg på mig i en sekund och knep sedan ihop ögonen.
"Det löser sig..." sa jag för att verka stark, det räckte med att två grät.

//Sorry för kort del, har inte haft fantasi till det.