Ni vet den där känslan, då man saknar någon så obehört mycket? Då man bara sitter i sängen och gråter?
Jag hatar den känslan, men på samma gång älskar den känslan.
Man vill inte göra något annat än bara sitta i sängen hela dagen och gråta.
Ni vet den där känslan, då en nära vän flyttar långt borta? Då det skär i hjärtat?
Den känslan är bara jobbig att tänka på.
Man önskar varje dag att hon/han flyttar tillbaka.
Ni vet den där känslan, då man vet att man snart kommer bli lämnad av en nära vän? Då man bara vill spola tillbaka i tiden?
Den känslan är hemsk.
Man vill krama om hon/han och aldrig släppa hon/han.
