Jag hatar dig, nej, jag menar, jag hatade dig. Ja, jag hatade dig tills idag. Nu tycker jag bara synd om dig.
Efter all hat jag har haft på dig, känns det som att jag gjort dig ledsen. Men du kan inte vara ledsen över mig, som inte ens sagt eller visat något hat mot dig.
Det måste vara tungt för dig att veta detta, eller överhuvudtaget ens vara en människa. Livet är hårt och man måste bara lära sig att leva med det.
Nu har det gått nån vecka och något hat finns inte ännu, fast kanske riktigt djupt, djupt inom mig finns det där hatet. Fast jag har ändå inget att hata dig för. Så jag vet inte vad jag ska säga.
