Du trodde du fan livets leende, acceptans och bekräftelse. Emotionellt ärrad skulle du bli. Hur skulle man veta när bekräftelsen man givits hittills varit budskap som: "Ändra dig", "du är annorlunda", "det är fel det du gör", "gör det här" och "gör inte det". I honom fann du en värme du inte upplevt innan. Han ögon riktade på dig och du kände dig levande. Någon som såg just dig, för den du var, gav dig uppmärksamhet och la ner tid på att berätta saker. Det bubblade inom dig, värmen trängde undan kylan och fyllde tomheten men varma livliga känslor. Lyckligt överraskad när han tog tag i din hand, era ögon möttes i nån sekund och han fortsatte dra med dig runt. Berättade om djuren, egna upplevelser. Värmen inom dig var otrolig, du kände dig accepterad, sedd och hörd. Nu var det hjärtat som bultade och inte huvudet. Aldrig har du önskat så mycket att tiden skulle stå stilla som i den stunden. Han fick dig att le så kinderna började värka, fick dig att skratta fler gånger än vad du gjort på det halvåret.
Du trivdes med honom.
Du trivdes med dig själv när du var med honom.
Vagnen var på sin vändpunkt, uppför hade det gått snabbt, illa kvickt skulle den fara ner i dubblerad hastighet. Rasera allt som du känt och upplevt på vägen upp.
