Mina regler

Kapitel 2

Alkoholen susade i kroppen, medan musiken dånade från mitt rum. Alfred hade inte anordnat en fest men hade kompisar över. Wilma skrattade hysteriskt åt en video på sin mobil, innan hon vände skärmen för att visa mig. Vi hade redan druckit upp mina två vinflaskor och var inne på den tredje, vilket började kännas i huvudet.

Alfred hade som tur inte tittat in, inte någon av hans kompisar heller. Vi hade beställt pizza från någon italiensk restaurang som låg framför oss på en stor skärbräda i trä, kall. Det hade varit dumt av oss att beställa en pizza var, vi skulle aldrig orkat äta upp allt. "Jag vill typ på fest", mumlade Wilma sluddrigt och ställde sig upp från golvet. Vi hade några fester vi kunde gå på, men ingen av oss hade varit speciellt sugen på det i början av kvällen, men nu hade jag kunnat tänka mig det med. "Okej, vi åker", svarade jag och ställde mig lika så upp.

Efter mycket om och men fick vi på oss två korta klänningar som tajt satt åt på rätt ställen och visade våra kroppar. "Vi ser ut som horor", sluddrade jag fnissigt fram och Wilma nickade instämmande. Vi klunkade i oss den tredje vinflaskan och valde aktivt att lämna den sista hemma, eftersom varken jag eller Wilma behövde mer alkohol ikväll. "Men jävligt snygga", fortsatte sedan Wilma efter sista klunken och tog armkrok med mig innan vi öppnade dörren och gick ut ur mitt rum.

Vi kom direkt till allrummet på övervåningen och mötte fyra killar i den stora U-soffan. Hugo och Adam höll i varsin spelkonsol medan Lucas och Alfred tillsammans tittade på. "Vi drar", fnissade jag och blickarna vändes genast mot mig, Alfred med frågande blick. "Vi ska på fest", fortsatte Wilma sluddrigt vilket fick oss båda att fnittra högre, medan killarna endast såg mer frågande ut. "Hejdå". Jag vinkade smått och gick tillsammans med Wilma ned för trappan, skrattandes.

Klumpigt försökte vi dra på oss skorna och sätta på oss jackorna och märkte inte att vi fått sällskap nere i hallen. "Vi kör", mumlade Alfred och tog på sig sina skor, betydligt mycket snabbare och smidigare än oss. "Titta, så där ska man göra", flinade jag mot Wilma och pekade mot Alfred och Lucas. Hon skrattade och ramlade rakt på rumpan när hon försökte få på sig sin andra sko. Alfred höll trött ut sin hand och hjälpte Wilma upp, medan hon fnissade. "Vi väntar i bilen", suckade Lucas och gick ut genom ytterdörren efter Alfred, tätt följd av Hugo och Adam. "Vi väntar i bilen", härmade jag, vilket fick oss båda att brista ut i skratt.

Efter en vinglig gång till bilen satt vi i baksätet och Lucas backade ut från vår uppfart. Han hade en svart Volvo V90, troligen sina föräldrars bil. Svag musik strömmade ut från högtalarna, även en behaglig värme. Det hade börjat kallna ute och en kort klänning hade inte varit så optimalt. "Vart ska ni?", frågade Alfred från passagerarsätet. "Linus", sluddrade Wilma och fick endast en kort nick som svar. De var troligen redan bjudna, alla var bjudna till Linus.

Min blick drogs mot backspegeln där Lucas blick redan var, på mig. Han tittade snabbt bort men jag kunde inte undgå att tänka på hans mörka ögon, hans vackra bruna ögon. Det var alkoholen som pratade, jag skulle aldrig kalla Lucas vacker. Det fans inget vackert i honom, bortsätt från magmusklerna kanske. Han var känslolös och krossade hjärtan på löpande band, hade nog samlat på sig det mesta man kunde få genom sex och legat med halva skolan. Inget för mig.

Efter en stund stannade Lucas bilen och stängde av motorn. "Framme", mumlade han och jag log. Äntligen. Klumpigt fick jag upp dörren och tog mig ut på mina vingliga ben och snurriga huvud. Hugo och Adams bil hade anslutit sig. "Kom nu Wilma", ropade jag och hörde hennes fniss på andra sidan bilen. Musiken dånade ur ifrån huset och folk stod runt om ingången och rökte.

Wilma anslöt sig till mig och vi började gå bort mot huset. Ett ben i taget, arm i arm eftersom ingen av oss hade någon balans. Jag kände närvaron av killarna bakom oss men ignorerade det faktumet. Till slut tog vi oss helskinnade in i huset och mötte Linus vid entrén. Han slängde sig om oss och skrattade högt. "Party prinsessorna kom trots allt", flinade han och tittade stort på oss. Jag ryckte på axlarna mot honom och log. "Jag har sprit i köket, ta för er", fortsatte han och gav mig en kyss på kinden innan han gick för att hälsa på Lucas och Alfred.

"Ska vi ta en drink", mumlade Wilma osäker. Jag skakade på huvudet eftersom vi båda visste bättre, ingen mer alkohol för oss. Drack vi något mer skulle kvällen sluta på toaletten eller hos någon främmande kille som skulle leda till grov bakis ångest. "Vi dansar". Jag nickade mot Wilma och vi gick bort mot dansgolvet. Det var människor överallt och det stank alkohol, svett och cigarettrök. Hanna och Melissa kom direkt fram och gav oss varsin varm och fnittrig kram. "Jag visste att ni skulle komma", skrattade Hanna och gav oss en blink, det visste nog egentligen alla. "Nu börjar ju festen", fortsatte Melissa och lade sin arm över mina axlar. Ja, det gjorde den också.

10 minuter tog det innan Linus drog i gång någon lek som innebar mig, Wilma och shots. Alfred stod i ett hörn och studerade oss tillsammans med Lucas, som båda höll i ett glas vatten. Om det var några som kunde festa var det dem. Jag tror aldrig jag sett Alfred eller Lucas nykter på en fest, speciellt inte hos Linus.

"Kan Agnes, kan Agnes, kan Agnes dricka sprit", skrek alla högt och jag skrattade lågt innan vodkan rann ned i min hals och brände till. Alla applåderade innan turen gick över till Wilma. Leken var enkelt, vem kunde dricka fem shots utan att göra en min. Hon tog sin shot utan att göra en min, vilket Linus däremot gjorde. "Jag måste kissa", viskade Wilma sedan i mitt öra och vi gick fnittrande ifrån gruppen och all uppmärksamhet, till toaletten.

När vi väl kom ut försvann Wilma bort till någon kille hon hade på snapchat. Jag log mot dem och kände hur någon kom upp och ställde sig bredvid mig. "Vackert, eller hur. Ung kärlek", sade Lucas med en töntig röst att jag hörde hur ett flin prydde hans läppar. Högt suckade jag men vägrade titta upp mot honom. "Kärlek är något vacker", mumlade jag, egentligen för mig själv men Lucas hörde det såklart. "Vad synd att du aldrig kommer få uppleva det", skrattade han, hårt. "Snygg klänning förresten", fortsatte han, rösten visade en hint av hån. Jag himlade med ögonen och började gå framåt. "Synd att den sitter på dig bara". Jag vände mig snabbt om och mötte Lucas hånande blick.

Det var detta han ville, få en reaktion. Han hade återigen lyckats få mig irriterad, tänt på min redan korta stubin och skulle snart få mig att explodera. Som tur sade han inget mer, utan stod bara där med sitt fåniga flin och intensiva ögon. "Fan för dig Lucas", skrek jag och vände mig om för att gå därifrån. Han kunde gå mig på nerverna som ingen annan och jag hatade honom för det. Jag hatade honom...