Daniel, den nya killen

2. Daniel, den nya killen

Nästa dag vill jag klä mig lite extra snyggt, för jag ska ju få en ny kille i klassen. Jag tar på mig en klänning som är från Lindex. Den är grön med massa blommor på. Jag tar en vit trekvarts kofta ovanpå. Jag lockar mitt långa mörkbruna hår och lägger den i snedbena och sätter i en blommig klämma. Jag tänker hela tiden på hur snygg denna killen kanske är. Emilia säger att han kanske rent ut av inte är i min typ, så jag kanske inte ska förvänta mig för mycket förens jag har sett honom.
När jag kommer till skolan, ser jag hur alla står samlade runt omkring en person. Jag antar att det är den nya killen. Han som heter Daniel. Min bästa kompis Moa kom springandes mot mig. När hon kommer fram till mig säger hon:
- Har du sett Daniel? Han är riktigt snygg!!!
- Jag kom precis, svarade jag med en irriterad men ändå förväntansfull röst.
När jag kommer fram ser jag hur snygg han är! Precis som jag förväntat mig, så kommer han vara den populäraste killen i klassen. Jag ser hur han vänder blicken mot mitt håll och sedan stirrar rakt på mig. Jag blir lite generad, men det går fort över. För sekunden senare kommer Linda, min lärarinna och presenterar sig. Hon släpper in oss i kapprummet, så vi kan fortsätta prata fast vi börjar om fem minuter. Fabian som går i klassen frågar hur länge han har bott här och var han bor.
- Jag flyttade hit för drygt en månad sen, svarade han.
En tanke flyger förbi i mitt huvud att han är min nya granne. Vår granne flyttade in för ungefär en månad sen och det var för ungefär en månad sen Daniel flyttade hit också.
- Var bor du då, frågar jag utan att ens tänka mig för.
- Jag bor på Tulpanvägen 7, svarar han.
Det suger till i magen på mig när jag hör Tulpanvägen 7. Jag bor på Tulpanvägen 9, så jag hade rätt om att han är min nya granne.
Hans röst är den mest fantastiska rösten jag någonsin hört. Men det allra mesta jag gillar med honom är att han är den snyggaste killen ever. Linda har bytt platser i klassrummet, så man får leta efter sin namnlapp som hon har klistrat fast på bänkarna. Vi sitter tydligen två och två nu. Jag hittar min namnlapp hyfsat fort. När jag ser vem som sitter bredvid mig blir jag lite pirrig. Det är nämligen Daniel. När han hittar sin lapp, tittar han på mig några sekunder, men när jag tittar tillbaka på honom så vänder han bort blicken för en stund. Jag märker efter ett tag att vi sitter tjej och kille. Linda vill att Daniel ska komma fram och presentera sig lite för klassen, fast vi redan kanske vet rätt mycket om honom.
- Jag heter Daniel och har flyttat hit från London.
Alla började viska om att det var coolt att han hade kommit ända från London och kan redan svenska.
- Jag bodde först i Helsingborg, men min pappa fick jobb i London, så vi flyttade dit. Efter ungefär ett halvår upptäckte pappas chef att han hade anställt fel person. Så min pappa blev av med jobbet och vi tänkte att det var lika bra att flytta tillbaka till Sverige. Vi bestämde att det fick bli Arlöv, berättar han.
Jag lyssnar inte på vad han säger utan tänker bara på hur snygg han är.