Daniel, den nya killen

3. Ska jag fråga chans?

Det blir rast och Daniel kommer fram till mig och frågar om jag gillar skolan. Jag svarar att jag tycker det är ok, men jag gillar inte direkt skolan.
Fabian kallar på honom och jag ser att Daniel blir lite röd om kinderna. Han säger att vi ses på nästa lektion och börjar gå mot Fabian. Han vänder sig om en gång och tittar rakt in i mina bruna ögon. Hans ögon är havsblå och underbara. Jag vänder snabbt bort blicken. Jag börjar gå mot Moa som sedan blir en liten aning avis på mig för att jag fick prata med Daniel. Jag säger att han frågade om jag gillade skolan.
- Det kanske stämmer, men jag tycker att du ska fråga chans på honom, säger hon med lite förväntansfull röst.
- Jag har ju knappast lärt känna honom, svarar jag tillbaka.
- Men jag vet att du tycker att han är ursnygg.
- Ja, men jag vet inte om jag vill fråga chans än.
När vi kommer in från rasten ska vi ha matte. Mitt favoritämne. Daniel frågar mig om man får gå ut och jobba. Linda hör honom och svarar snabbare än mig på frågan.
- Ja, men då måste man jobba.
Sen vänder han blicken mot mig och frågar om jag ville gå ut och jobba med honom. Jag växlar en snabb blick med Moa som sedan nickar och blinkar med ena ögat till mig. Vi sätter oss i ett litet grupprum som är ledigt. Jag ser hur han river en liten bit ur sitt skrivhäfte, skriver på den och lägger den på mitt skrivhäfte. Jag blir alldeles varm inom mig när jag läser den. Han frågade chans. Jag svarar ju så klart ja.
- Kan jag få hjälp med ett tal, hörde jag honom säga lite nervöst.
- Visst, vilket tal är du på, frågar jag lite för snabbt.
- 56 a. Jag fattar inte hur man ska göra.
Jag försöker förklara så gott jag kan. Han fattar direkt vad jag menar, så jag behöver inte förklara så många gånger. Inte för att det gör någonting, eftersom han är min kille nu.
- Du är riktigt smart! Vilket betyg fick du i matte, frågar han.
- Tack, det verkar du också vara. Jag fick B, du då.
- Jag fick bara ett D.
Jag berömmer honom och säger att han ska vara stolt över sitt betyg. Det är ju inte alla som får ett D i matte.
- Vill du vara efter skolan? Vi kan vara hemma hos mig om du vill, säger jag.
- Visst, ,men jag måste vara hemma vid fem. När slutar vi?
- Klockan två, svarar jag.
Vi ska gå in för mattelektionen är slut. När vi kommer in i klassrummet ser jag en lapp i min bänk. Den är från Moa. "Går det bra med Daniel?". Jag kollar på henne över axeln och nickar tillbaka.