Daniel, den nya killen

9. Vad händer?!

Vi går till shoppingcentret och har det roligt. Vi shoppar kläder, skor och går på ett café. Men tiden går fort och det är dags att börja gå hem. Jag måste till min danslektion som börjar om en timme så jag måste skynda mig lite.
Jag kan inte fatta att tiden har gått så fort. Jag kan fortfarande se dagen framför mig. Dagen då Daniel började i klassen. När jag fick se honom första gången. När vi såg varandra rakt in i ögonen. Det känns som om det var igår, fast det är två månader sedan. Längre hinner jag inte i mina tankar för mobilen ringer. Jag svarar och hör att det är någon som gråter. Jag frågar vad det är som har hänt och Daniel säger inget på typ en minut och tillslut säger han: kom hem till mig så förklarar jag sen. Jag tänker precis fråga om det är något mellan oss men han har redan klickat. Jag får på mig min jeansjacka och ett par vita converse och springer det snabbaste jag kan till Daniels hus. Jag får knacka flera gånger innan någon öppnar. Men det är inte Daniel utan Moa. Jag blir förvånad över att hon är här men ifrågasätter inte. När jag kommer upp på hans rum, ligger han på sängen och gråter. Jag frågar vad som har hänt, men han gråter bara och får inte fram ett ord. Jag sätter mig på sängkanten och frågar igen. Han säger enstaka ord som jag inte riktigt förstår. Men efter ett par försök, har han hämtat sig så mycket så att han kan prata bättre. Han säger att vi inte kan vara tillsammmans längre för att hans föräldrar vill att han ska välja någon som är i hans stil. Jag blir chockad över att de sa så. Jag menar vi ÄR ju i samma stil. Helt plötsligt vänder Daniel sig om och våra blickar möts. Han är helt röd i ögonen efter tårar. Jag kramar honom och säger att det kanske är bäst att det blir så som hans föräldrar tycker. Han protesterar direkt och frågar om jag vill göra slut. Jag blir osäker men bestämmer mig för att säga som jag tycker att det är. Att jag älskar honom men blir osäker på om han gillar mig. Han vänder sig för ett ögonblick men när jag kollar på honom gråter han. Han berättar som han känner och jag förstår.....