Daniel, den nya killen

10. Överraskning i parken

Jag blir förvånad över att Daniel fortfarande vill vara tillsammans, men men.... Men hans föräldrar verkar ångrat sig i alla fall. Efter det att Daniel och jag pratat lite, kommer Moa in och säger att hon ska hem. Jag tycker också att det är dags att gå, så jag går med. När jag kommer hem ser jag mammas skor, så hon är hemma. Jag sätter mig på min säng och tar fram min so-bok för att plugga lite. Jag kan redan allt, men vill gå igenom det en gång till. Vi ska ha prov i geografi. Jag hinner bara slå upp rätt sida och satt mig bekvämt, så ringer mobilen. Jaha, Daniel vill att jag ska komma till parken. Jag får väll skumma igenom det imorgon bitti istället. När jag kommer fram ser jag Daniel stå med blommor i handen. Jag joggar fram till honom och kramar honom. Han är finklädd och ler sitt fina leende. Han ger mig blommor.....och en paket med en liten lapp ovanpå. Jag öppnar paketet och ser en till lapp. Men denna är skriven med en annan handstil. Det står att jag ska till Espresso house imorgon. Jag skrattar lite men det går snabbt över när jag ser att Daniel får en konstig blick. Jag kollar åt det hållet han kollar och ser Moa och Fabian. De verkar ha roligt, men de är inte ensamma. De är med Emilia också. Jag blir chockad över att se mina vänner vara med min syster.... Vi kollar på de en stund, men sedan vänder jag mig mot Daniel och frågar om vi kan gå och prata lite istället. Han står som förstelnad och när jag ser varför så blir jag riktigt chockad. De står och skrattar åt andra personer som för förbi. Innan jag tänker mig för har jag sprungit fram till de för att fråga vad de gör. Emilia blir helt tyst och ber om att få prata med mig själv. Hon säger att jag inte har med det att göra och att jag inte borde vara ute. Men jag bryr mig inte. Utan går tillbaka till Daniel och vi går en runda i parken. När vi kommer hem är klockan nio och Daniel behöver gå hem. Innan vi skiljs åt kramar han mig och tar min hand.
Jag somnar som en sten hemma hos min "granne".
Det känns ändå konstigt för det var han som var trött, men jag somnade förre honom.
När jag vaknar får jag ändå lite skuldkänslor för att jag lämnat Emilia själv hemma, men hon är 16 år och klarar sig själv. Jag går hem för att ta mina saker innan skolan, men Emilia har redan stuckit, så jag kan inte prata med henne om går dagen.