Abbie och Jean kom till sjukstugan så fort de fick reda på att jag var sjuk. De lade sina händer i mina.
- We are going to fix you Jenna, becouse you look horrible, sa Abbie allvarligt.
- Abbie! You can not say so to a sick person, sa Jean allvarligt.
- Jean let Abbie have a little fun. I might acthually need it. Eric is not so fun, he just sit there on his chair and watching me getting worse.
- Hmh, I am very funny acthully! I can a lot of jokes, sa Eric som en treåring.
- Yeah, like what?
- It was once Two tomatoes as would walk across the road . One will then run over and the other says it ran over . Come ketchup, skojade Eric samtidigt som han höll på att trilla av stolen av garv.
Jean, Abbie och jag stirrade på Eric som att han kom från en annan planet. Precis som han hade kollat på mig när jag såg honom för första gången. Eric tystnade och blev en aning rödtonad i ansiktet.
- It's okat to have a dry humor Eric, skrattade jag.
- We need to check through our books after a antidotes, sa Jean och gick tillsammans med Abbie ut ur rummet.
Jag hade tappat hoppet om att Jean och Abbie skulle kunna hitta ett motgift. Men de hoppades, så jag vill inte förstöra för dem.
Några timmar hade gått och jag började må sämre. Jag hade kraftig näsblod och febern började komma.
- We haven't found anything.., sa Jean.
YOU ARE READING
True Blood
RandomJenna ska flytta med sin familj till ett nytt hus. Men huset är inte alls så hemtrevligt som man kunde tro. Där kryllar det av läskiga och spännande saker.
