Amandas perspektiv-
Hastigt vaknar jag upp i min säng. Jag måste ha drömt, jag måste ha drömt allt om vad som hände med Jonathan.
Jag tar min mobil och tittar på klockan, den är 04:25, mitt alarm ringer alltså om sisådär två timmar.
Jag lägger bort mobilen och lutar mig bakåt och ner i sängen igen och börjar fundera lite. Det är väll inte normalt att drömma att sin nya styvbror säger att man är sexig, och sen börjar pulla en i duschen?
Jag skakar hastigt bort tanken innan jag lägger mig tillrätta i sängen och försöker somna om.
*
Mitt alarm väcker mig för andra gången den här morgonen, men nu är det dags att stiga upp. Jag reser mig långsamt ur sängen och går bort till dom jättelika fönstrena och drar bort dom stora vita gardinerna. Solen skiner utanför, och grannen mittemot är just påväg ut till bilen, antagligen för att åka till jobbet.
Allt känns så mycket mer levande här i Stockholm. Förr när vi bodde mer på landet, och nästan inte hade några grannar, kändes allt lite mer trist. Den här flytten kan nog bli väldigt bra ändå.
Jag öppnar min sovrumsdörr och ska precis gå ner och äta frukost när Jonathan kommer rusande och krockar in i mig.
"Oh shit sorry, jag är inte riktigt van vid att det bor någon där än" sa han och log lite halvt innan han fortsätter ner. Det är först då jag tänker på vad han har på sig. Hans överkropp är bar medan han på benen bär ett par gråa mjukisbyxor som sitter en aning långt ner så att man ser en liten del av hans vita kallsånger.
Det är även först då jag själv tänker på vad jag har på mig. På överkroppen har jag ett ljusrosa linne som har genomskinlig spets nästan över hela linnet, förutom vid bröstpartiet, och på benen bär jag ett par vita mjukisshorts i den lite tajtare modellen. Mitt mörka hår är också bara uppsatt i en knut mitt på huvudet.
Jag fortsätter ner till köket och ser då Jonathan ståendes där med ryggtavlan mot mig. Jag måste påpeka att han har väldigt stora och synliga ryggmuskler för att bara vara 16. Han brer några mackor vid köksbänken och nynnar med lite i låten som spelas på radion.
"Jobbar Per?" Frågar jag då jag vet att mamma redan har börjat jobba. Jonathan vänder sig då snabbt till mig i samma veva som han ska ställa in smöret och osten i kylen. "Aa, skolan börjar kvart över åtta, så vi tar en buss som går tio i åtta, är det okej?" Frågar Jonathan och stänger kylen. Jag nickar snabbt och ler lite innan Jonathan tar sina mackor, "jag går upp och sätter mig" säger han och lämnar mig då själv i köket.
Jonathans perspektiv-
Jag skyndar mig snabbt ut ifrån köket då jag kände hur min nedre region började resa sig, om du förstår vad jag menar. Amanda var i allmänhet sjukt snygg, och när hon då bara bar ett genomskinligt linne och ett par tighta mjukisbyxor som verkligen framhäver hennes röv så kunde jag inte rå för det.
Varför skulle vi vara låtsassyskon för?
*
Amandas perspektiv-
Jag knyter på mig mina vita Converse och synar mig i hallspegeln medan jag väntar på Jonathan. Helt ärligt trodde jag att det var han som skulle behöva vänta på mig, men tydligen inte.
På mig har jag ett par ljusblåa slitna jeans och på överkroppen bär jag bara en mörkblå tight t-shirt och en grå, ganska tunn, kofta. Jag drar på på mig min svarta skinnjacka och drar handen genom mitt naturligt halvlockiga hår.
"Jonathan är du klar? Vi borde gå nu" ropar jag och lägger ner mobilen i bakfickan. "Jag kommer" ropar han tillbaka och jag hör då hur han springer ner för trappan och i nästa sekund står i hallen och letar efter ett par passande skor.
*
"Vi ska av här" säger Jonathan och reser sig från sätet i bussen. Likaså gör jag och skyndar mig ut till den asfalterade trottoaren.
Vi börjar gå mot skolan och plötsligt kommer en kille gående mot oss.
"Tjaa" utropar Jonathan och ger killen en så kallad bro hug."Det här är min nya plastsyrra jag pratade om" börjar Jonathan och nickar mot mig. "Oscar det här är Amanda, och Amanda det här är Oscar" säger Jonathan och gör någon konstig gest med armarna. "tja, jag heter då Oscar, Jonathans kompis" säger Oscar medan jag skakar hans hand, "Amanda" säger jag också, även fast Jonathan just presenterat oss.
Oscar är som Jonathan, även han ganska snygg. Han har ljusbrunt hår och blåa ögon. Han har markerande kind och käkben och ett leende som skulle kunna smälta nordpolen.
*
Inne i klassrummet är det fullt av elever. Oscar hade förut gått till sin egna klass då han tydligen var ett år äldre än oss. Jonathan gick till mitten av klassrummet och började prata med någon lite mörkare kille. Jag själv styrde mina steg fram till lärarinnan som stod vid sin hutch längst fram i klassrummet.
"Hej, det är jag som är Amanda Andersson" sa jag till henne. Hon tittade då upp på mig och log en aning, hon verkade mycket snäll. "Ja juste, hej Amanda, vad kul att du har börjat här hos oss!" Sa hon och log ännu lite mer. "Jag är din mentor, men även din svenskalärare. Karin heter jag" började hon. "Här är nyckeln till ditt skåp, och här är ditt svenskamaterial" sa hon sedan. Jag log tacksamt och nickade.
"Nu får ni lugna er, nu börjar lektionen!" Ropade Karin ut över alla elever. Jag stod längst fram bredvid Karin och kände nu allas blickar på mig.
"Som ni ser har vi en ny elev här idag, vill du presentera dig själv?" Sa hon och vred sig till mig.
"Ja jag heter Amanda" började jag och tittade frågande på Karin efter vad jag mer skulle säga. Då log Karin och vred sig ut till klassen igen, "du kan slå dig ner där, bredvid Philip" sa hon och pekade till en plats bredvid killen som Jonathan pratade med förut.// kapitel 3 här!
Rösta och kommentera om ni vill läsa mer, så får ni ha det så bra!//

ESTÁS LEYENDO
Just sex or nah
Novela JuvenilNär jag och min mamma flyttar in till Stockholm pågrund av hennes nya pojkvän förändras allt, både positivt och negativt. Kan man leva med sig själv när sina egna handlingar äcklar en så mycket, fast man ändå på något vis gillar det man gör? Eller...