innan det är försent | o.e

Arton - jobb

«Oscars perspektiv»

Gårdagen hade varit så bra. Jag hade äntligen fått vara med Juni igen och vi hade haft det så roligt. Vi delade på kladdkakan hon och jag. Felix tog bild på oss när vi inte märkte det och hela natten satt jag och stirrade på bilden. Man såg hur glad jag var i hennes närhet och hon skrattade. Det är inte ofta jag har känt sådan lycka som när jag är med henne, enda gången jag har känt sådan extrem lycka förut är när vi har haft konserter. Bilden på mig och Juni hade jag lagt ut på min privata instagram tillsammans med texten "we're back♡". Många av mina vänner hade kommenterat och skrivit hur gulliga vi var. Det gjorde mig glad av någon anledning. Jag ville få bekräftelse att jag passade tillsammans med henne. Men olyckligtvis skulle det nog aldrig bli vi. Mike. Jag hade sett dem kyssas. Det gjorde mig så ledsen, jag gick sönder inuti. Jag borde vara killen som får hennes hjärta att slå ett extra slag, jag borde vara killen som får henne att må bra och känna sig tillräcklig. Det borde vara jag som ser till att hon kommer hem säkert på kvällarna och det borde vara jag som kysser henne. Men hon förtjänar det bästa och jag är inte det bästa. Det finns så många fler killar där ute som förtjänar henne mer, som kan få henne att bli lyckligare. Det gjorde ont men jag ville inte blunda för sanningen. Jag suckade och tog upp mobilen.

Jag, 07.12:
Ska du vara med Mike efter skolan?

Juni babe<3, 07.15:
Ja

Jag suckade. Självklart skulle hon vara med Mike. De två var ju som magneter, dras till varandra.

Jag, 07.20:
Åh jaha

Juni babe<3, 07.21:
Förlåt :(

Jag, 07:23:
Be inte om ursäkt, en annan dag kanske?

Jag la ner mobilen och suckade. Vad ville jag komma till egentligen. Juni gillade Mike och Mike gillade henne. De verkade ha det hur bra som helst.
Jag kunde inte äta lunch med Juni heller för jag skulle jobba fram till tretiden ungefär. Det var många resor som stod på schemat under sommaren så vi skulle planera in vart och när vi skulle åka samt hur mycket ledighet vi skulle få. Varför jag var uppe tidigt kunde jag inte förklara, vi började jobbet klockan 12. Jag vaknade av mig själv. Mobilen plingade till.

Juni babe<3, 07.28:
Det är klart ♡

Jag log lite innan jag gick till badrummet och gick in i duschen. Mina tankar låg på Juni hela tiden, jag kunde verkligen inte släppa henne. Jag ogillade mig själv för att jag tänkte på henne hela tiden. Någon dag hoppades jag på att jag skulle släppa henne. Men jag kunde inte, inte för stunden. Hon betydde för mycket, hon var liksom den som fick mig att le.

Tunnelbanan gick segt, jag hade kunnat springa snabbare än den. Nästan i alla fall. Jag tog upp mobilen och kollade snapchat. Juni hade lagt ut något på mystory. Det var en bild på Mike när han provade kläder i en provhytt. Texten till snapen löd "snapa, har fett tråkigt". Av någon anledning gjorde det mig glad, hon verkade inte ha så roligt med Mike. Eller vad visste jag? Hon kanske hade roligt, jag hade lagt ut snaps på mystory att de skulle snapa mig trots att jag hade jätteroligt. Hon kanske bara hade tråkigt för att han testade den tröjan men tre sekunder efter bilden togs kanske hon började skratta jättemycket.
Jag suckade när jag kom på mig själv med mitt tänkande. Sedan Juni hade tagit avstånd från mig hade jag överanalyserat allting, både på gott och ont. Jag hade försökt hitta anledningar till varför hon undvek mig men jag slutade inte överanalysera allting när ignoreringarna upphörde. Då började hon ju umgås med Mike och därmed överanalyserade jag allting som hade att göra med dem två.
Jag reste mig upp, jag skulle av nästa station. En tystnad vilade över tunnelbanan. Det var inte många personer på den, klockan var kvart i 12 så alla hade väl redan tagit sig till skolor och jobb. Dörrarna öppnades och jag började gå mot rulltrapporna. En suck slank ur mig när jag såg att rulltrapporna var avstängda, de var långa och branta dessutom. Med söliga steg tog jag mig upp för rulltrappan, numera trappan för den rullade ju inte. När jag kom ut från tunnelbanan såg jag Ogge gå ut från Coop med en redbull i handen. "Ey Ogge!" ropade jag. Han tittade bakåt först innan han svepte med blicken över gatan och såg mig. "Amen tja fan", sa han på sitt vanliga Oggesätt. Jag drog handen genom håret och gick över övergångsstället som skilde oss åt. Vi började gå mot studion och vi passerade Handelsbanken. "Så hur mår du då?" frågade Ogge. "Bra, är dock trött." Han nickade och vi tog en genväg genom kyrkogården. Vi småsprang över vägen när vi hade försäkrat oss om att det inte kom några bilar.
"Hallå", sa jag när vi hade kommit innanför porten till studion. Katia ropade hej inifrån rummet som låg närmst. "Nämen ser man på, självaste Oscar och Oscar är tidiga", sade hon finurligt när vi kom in i rummet. "Vadå, sena har vi väl aldrig varit?" sa jag med en ironisk röst, det var ofta som jag och de andra var sena. "Nej kan det ha hänt?" frågade Ogge med samma ironiska ton som mig. Katia bara skakade på huvudet åt oss samtidigt som porten till studion öppnades. "Yo", sa Felix och gjorde peace när han klev innanför dörren. "Tönt", sa jag och satte mig i soffan som fanns i rummet.
"Okej nu när alla stockholmare är samlade så kan vi väl börja planera?" frågade Katia. Jag nickade och alla satte sig i sofforna. "Ni ska till USA i tre veckor i sommar, så ni kommer vara borta från början av sommarlovet fram tills början av juli", informerade hon. Ingen sa något, onormalt nog satt jag och killarna där utan att säga ett ord. "Sen efter USA tänker vi att ni måste ha lite ledigt så då har ni ledigt i princip hela juli. Ni ska ju ha en liten turné och åka till Umeå, Malmö och Västerås i slutet av juli. Datumen är 25e, 27e och 29e så det blir korta visiter i städerna. Vi tänker att ni får försöka sätta så mycket som möjligt i USA så att ni kan ha mycket ledighet i juli, men ni kanske får ta er in och träna på danser och dylikt innan", berättade Katia. "Det kommer bli grymt!" utbrast Felix. "Ja verkligen", instämde Ogge. Jag nickade bara frånvarande, jag hade redan börjat planera hur mycket jag skulle kunna vara med Juni. Om några veckor skulle jag till USA. Hur skulle jag berätta det? Jag blir ledsen när vi inte kan ses på bara en eller två dagar, men tre veckor? Visst, det kanske inte är länge. Men hon kommer hinna ha så roligt utan mig, umgås med Mike, gå på fester, festivaler, hitta snygga killar. "Oscar vad tycker du om det?" frågade Daff. "Va?" "Att ni jobbar hela augusti också för att träna inför septemberkonserten?" Jag nickade bara, jag hade väl ändå ingen talan. Dessutom var det i Stockholm så jag kunde träffa Juni ändå. Det var bra.