Jag och Linn sprang av från scenen. Vi hade äntligen uppträdigt. Allting hade gått jätte bra tills i slutet när vi skulle göra split hoppet. Jag hade nämligen strekt mitt vänstra ben. Som tur var så var dansen precis slut då och vi gick ut från scenen.
Just nu satt vi i omklädningsrummet. Jag försökte streetsha ut mitt ben som gjorde fruktansvärt ont, fast inte lika ont som i början. Linn satt och pillade med sin mobil. Plötsligt plingade det till i min mobil. Det var ett meddelande från Daff. Ett video klipp. Jag satte igång och såg att det var vi som dansade. Alltså jag och Linn. Vi var faktist ganska bra. I bakgrunden hör man hur killarna pratar, man hör inte så tydligt pågrund av musiken men något med: 'Bra dans- coolt- vinnaren'. Dom lät iallafall positiva, villket kändes bra.
"Är det där vi?" Frågar Linn som står bakom min axel och kollar.
"Japp"
"Vad bra vi är"
"Hur kan du säga så? Nu kommer det säkert gå jätte dåligt för oss" muttrar jag bittert.
"Sluta vara så bitter, upp med huvudet" säger Linn uppmuntrande."Alla dansare samlas på scenen." Skränar den gamla högtalaren ut. Jag och Linn har suttit och streetshat i snart en timme, medans vi väntat på att alla skulle ha dansat färdigt, plus att domarna skulle ha tagit sitt beslut. Vi reste oss sakta upp och gav varanndra nervösa blickar. Vi gick med snabba steg igenom korridoren. Där korridoren slutade började en trappa som ledde uppåt mot scenen. Vi tog några steg i trappan när vi hörde några som kom bakom oss. Det var dom med limegröna kläder som jag sett dagen innan. Tydligen var dom tillbaka igen.
Jag och Linn tog det sista steget ut till scenen. Där stod nästan alla dansare, vi ställde upp oss bedvid några andra.
"Okej, eftersom alla dansare har kommit till scenen så kan vi börja. Domarna har tagit sitt beslut och alla som var med var riktigt bra" började den mystiska rösten ur högtalarna, varje år kom samma predikan.
Han hade börjat rabbla upp alla namnen och vilken plats dom kom på. När han var nere på plats fem började jag undra om dom glömt bort oss, för så bra hade det väll inte gått.
"Okej och på tredje plats har vi Maja Sappberg och Linnea jurtson" två tjejer som var kanske fem år äldre änn oss klev upp på brons platsen på pallen.
"Okej, på andra plats hav vi...." Såklart drog han ut på det.
"..Linn.." Fan vi vann inte
"..Olofson och Pella Fredrikson"fortsatte rösten.
"Va? Vi vann" viskar jag till Linn som såg både glad och chokad ut.
Upp på pallens silver plats kliver två tjejer som såg ut att vara ungefär fem år äldre, dom också.
"Okej, så, som vinnare av street SM detta år, och andraplatsare förra året, säger jag grattis till.. Sandra-och Linn Fisher!"
Både jag och Linn log stort, vi klev upp på guld platsen. Vi tog emot den enorma pokalen och båda log omöjligt ännu större än innan. Vi blev fotade av massa joronalister som ställde tusentals frågor. Jag kollade upp mot publiken och såg att det började avbefolkas. Jag sökte snabbt med blicken runt i den publik som var kvar, och hittade det jag sökte.
The Fooo.
Alla såg glada ut, speciellt Omar och Daff. Fast Omar var ju hyperaktiv och Daff var ju ändå min farbror. Så inte så konstigt alltså.
Frågorna från joronalisterna svämmade över och jag och Linn han inte svara förens samma person ställde en ny fråga. Tillslut fick jag nog.
"URSÄKTA MIG, MEN JAG OCH LINN VILL BARA TILL VÅRAT OMKLÄDNINGSRUM!" Sa jag högt, nästan lite för högt. Alla joronalisterna blev tysta och särade lite på sig så jag och Linn kom fram till omklädningsrummet och kunde slappna av.____________
Så, ännu ett kapitel. Ber om ursäkt för dålig uppdatering, men jag tror ärligt att den inte kommer kunna bli så jättemycket bättre. Men jag ska försöka. 💗 det betyder inte att man måste sluta läsa denna novell. För i nästa kapitel kommer The Fooo mer in och handlingen kan äntligen börja. 😌🍑
YOU ARE READING
The dance (pausad)
Teen FictionJag heter Sandra och är 16 år och ska snart fylla 17. Jag har en tvilling som heter Linn. Linn är inte bara min tvilling också min bästis. Vi båda har ljust långt hår och mörka bruna ögon. Annars är vi inte så lika faktist. Jag och Linn är Elit-sta...