The dance (pausad)

7- the night

~Omars perspektiv~
Jag vaknade mitt i natten av att någon tassade runt på golvet. Det hördes ganska bra eftersom madrassen jag låg på låg på golvet. Jag kunde skymta ett par fötter framför mig och kollade upp på den jag hade framför mig. Det var en tjej, alltså Linn eller Sandra. Det var svårt att se eftersom det var så mörkt.
"Hej" viskade jag för att inte väcka någon annan.
"Hej" svarade hon, nu hördes det tydligt att det var Sandra.
"Varför är du uppe nu?" Frågade jag henne och kollade på hennes rädda ansikte.
"Jag är rädd, efter filmen" svarade hon skräckslaget och kollade sig omkring i rummet.
"Kom här" sa jag och makade på mig så hon skulle kunna få plats på madrassen. Hon hade underkläder och en grå tröja med en rosa teddybjörn på. Jag själv hade bara underkläder. Tveksamt kröp hon ner bredvid mig. Till en början låg vi långt ifrån varandra. Men precis innan vi somnade höll jag om henne. Hon var så mysig. Vi måste somnat så, för när jag vaknade höll jag om henne och det hördes röster från köket. Jag kliade mig lite lätt på armen, det måste fått henne att vakna för hon flyttade lite ifrån mig och ställde sig upp. Jag kände hur våran kroppsvärme försvann.

~Sandras perspektiv~
När jag vaknade låg jag i Omars famn. Gud, jag måste sommnat där. Vad pinsamt. Han tror att jag är värsta tönten som typ inte kan se på en skräck film. Jag flyttade lite på mig för att inte ligga för nära honom. Jag hörde röster från köket och ställde mig upp. Jag vände mig om såg Omars ledsna ögon.
Har jag gjort något fel?
"Vad är det, Omar?" Frågade jag kollade på honom.
"Inget" mumlade han och ställde sig upp. Jag kände mig förvirrad, taskig och töntig, samtidigt väldigt varm. Allting på grund av vad gjort mot Omar. Men på något sätt känndes allt posetivt. Jag tog på mig mina mjukis byxor jag haft dagen innan. Dom låg i soffan jag egentligen skulle ha sovit i. I soffan bredvid låg Linn och sov. Hon är en riktig sömntuta. Jag och Omar gick trötta in till köket. Det hade blivit en obehaglig tystnad mellan oss och den korta biten vi gick till köket kändes som flera kilometer. Omar och jag steg till sist in i köket där Felix, Ogge och Oscar satt och pratade.
"Hej sömntutor" sa Ogge och blinkade med ena ögat.
"Hej" mumlade jag och slog mig ner bredvid Oscar. Omar satte sig mittemot mig bredvid Felix. Jag tog en macka som låg i korgen på bordet och bredde på lite smör. Jag skulle precis ta en tugga när jag hör någon skrika från vardagsrummet. Efter en liten stund kommer Linn in och kollar med panik i ögonen på oss.
"Jag såg Annabell" sa hon och Ogge, Felix och Oscar började skratta som galningar. Jag fattade såklart ingenting.
"Sluta skratta, det är på riktigt" gnällde Linn.
"Haha, det var vi som satte upp en docka på väggen igår, för att skrämmas" skrattade Ogge fram. Jaha.. Nu fattar jag.

~Omars perspektiv~
Tillslut skrattade även jag åt killarnas bus mot Linn. Men även om vi skrattade och hade jätte kul. Kunde jag inte släppa tanken på Sandra. Hon var så mysig och trygg. Det är svårt att förklara. Jag studerade hennes ansikte uppifrån och ner. Hon måste sätt att jag tittade på henne för hon mötte mina ögon. Hon hade fina bruna ögon med långt ljust hår.
"Så vad ska vi föra idag?" Frågade Felix glatt.
"Vi åker till Grönan!" Sa jag överhypat.
"Jag och Sandra måste hem, våran kusin fyller år idag. Det är Daffs dotter, Oliwia." sa Linn och såg riktigt ledsen ut. För Oliwia är typ två år, sådet är rätt tråkigt att besöka dom. Jag och killarna gjorde det förra året.
"Jag tror vi också var bjudna" sa Felix och log ett stort leende mot Linn och Sandra. Han fick ögonkontakt med Sandra och blinkade med ena ögat. Sandra bara log tillbaka. Jag kände avundsjukan komma krypande.

~Sandras perspektiv~
Jag kollade noga på Omar, han såg inte dum ut. Jag skrattade åt hans skämt. Jag kollade alltid åt Omars håll och jag kände mig trygg i hans armar. Han är en av mina bästa kompisar, men ändå var det något speciellt med honom. Det var alltid något extra. Något som gjorde att min blick hela tiden fastnade på han och hans ansikte. Han var helt perfekt, insida som utsida. Även fast vi känt varanndra i snart en vecka bara.
Jag vaknade upp ur mitt tänkande och försökte hänga med vad dom andra pratade om.