Lilly hade aldrig sprungit så snabbt som nu. Hon hade alltid varit den långsamma i klassen på idrotten. Men nu sprang hon så snabbt hon kunde. Hon visste inte ens vart hon skulle springa. Bara långt bort. Allt kändes bra tills någon drog tag i hennes arm. Lilly vände sig om med rädsla i sina ögon. Det var Charlie. Han hade ingen kniv eller vapen vad Lilly såg. Lilly lyckades slå ner honom så att han ramla. Lilly sprang iväg. Hon kunde se att Charlie inte alls var långt bakom henne. När Lilly kom på vägen så gömde hon sig bakom en en svart bil. Charlie såg henne inte utan fortsatte bara att springa till ett område lite längre bort. Lilly andades ut,och sprang till den första lägenheten hon såg. En ganska ung kvinna öppnade. Hon såg chockad ut.
- Ursäkta att jag stirrar,men du är väldigt lik Lilly Ohlsson! Sa kvinnan.
Lilly blev förvånad. Kvinnan kände igen henne.
- Jag är Lilly! Utbrast Lilly.
Kvinnan såg glad ut och tog upp sin mobil ur bakfickan.
- Ring dina föräldrar! Sa kvinnan och räckte fram mobilen.
Lilly knappade in siffrorna på mobilen. Hon var helt darrig i händerna. Lilly satt mobilen mot örat och var helt beredd vad hon skulle säga.
-Hallå,svarade en röst i telefonen.
Lilly kunde höra att det var hennes mamma.
- Det är Lilly! Sa Lilly.
Det blev tyst i någon minut.
- Är detta något dumt skämt så blir jag riktigt arg! Sa hon och man kunde höra att hon grät lite.
- Det är inget skämt! Sa Lilly.
Lillys mamma kontaktade polisen och dom tog med Lilly till stationen. Där var Lillys mamma och pappa.
Lilly hade aldrig varit så lycklig i sitt liv som när hennes mamma kramade om henne. Lilly berättade allt som hänt på stationen. Direkt efter det så åkte alla hem. Allt kändes så bra att få duscha,äta och bara leva ett vanligt liv igen.
Detta var det sista kapitlet så bye😎
