Efter lektionen så gick vi i korridoren med varandra. Jag och Zack. Det kändes så himla bra. Att äntligen ha nån att prata med efter så länge. Jag hoppas att han inte få någon rykte nu, tack vare mig.
-Du? Han tog handen och fläktade framför ansiktet på mig.
-Va? Sa jag förvånad.
Jag märkte att jag inte har lyssnat på honom riktigt bra.
Han skrattade. Men inte på elakt sätt som alla andra gjorde, utan på ett snällt sätt som "du är lite knasigt".
- Jag bara undrade om du ville, typ hänga efter skolan, nån dag.
Ingen har frågat mig om jag vill hitta på nåt! Jag känner mig så lycklig!
- Ja, visst! Det går...Jag menar helt okej.
Han skrattade igen, på ett snällt sätt igen.
Tänk om han vet nu att jag gillar han! Just snyggt.
-Bra! Sa han och log mot mig.
Det bubblade i mig. Hans underbara leende och hans blåa ögon.
-Jag måste gå till toan, men du kan fortsätta gå till nästa klassrum.
-Okej, Sa han och nickade. Då ses vi där.
-Okej!
Han gick iväg. Jag suckade. Det känns så skönt att han vill vara med mig och inte är som alla andra. Jag gick in till tjejernas toalett och ställde mig framför den stora spegeln som sträckte sig till dem andra handfaterna. Jag tittade på mig själv genom spegeln. Jag log. Allt har blivit så bra när Zack kom till mitt liv. Jag mår mycket bättre än vad jag gjorde förut. Genom spegeln såg jag att en av båsarna i rummet öppnade sig
Skräcken kom tillbaka. Det var Ashley. Hon gav mig en hemsk blick. Bredvid båsen som Ashley gick ut ur, gick det ut två tjejer som jag kände igen. Den ena fällde mig på rasten och den ena jagade mig med Ashley i korridoren. Jag rörde mig snabbt mot dörren, men hann inte så långt.
-Natasha! Sa Ashley.
Natasha ställde sig framför mig så att jag inte kunde ta mig till dörren. Hon rörde sig framåt så att jag fick backa. Sedan var jag så klumpig att jag ramlade och landade på golvet, på rumpan. Jag kröp bakot tills jag kände väggen mot min rygg. Ashley stod framför mig medan Natasha stod på vänster sida och den andra stod på höger sida.
- Jag ska säga en sak till dig, sa Ashley. Håll dig borta från Zack. Vad får du tanken ifrån om att han gillar dig? Han vill faktiskt inte vara med dig. Han vet att du är korkad, patetiskt och inte värd nånting.
-De-Det tror jag inte på, sa jag i försvar.
Jag ville inte inte tro på det. Det var första gången att jag sa något imot henne. Men jag visste att jag skulle få äta upp dem orden.
-Det är det, sa hon allvarligt. Inse faktan. Han tycker inte om dig. Varför skulle han vilja ha en så som du, när han kan få mig? Hon slängde med sitt raka, blonda hår över axeln.
-Det är sant! Sa Natasha.
- Helt sant! Hållde tjejen med.
-Käften! Fräste Ashley.
Hon vände sig till mig igen.
-Jag ska visa dig. Jag ska visa att han inte tycker alls om dig. Men först... , sa hon och flinade. Ska jag ge dig en varning.
Dem hukade sig framför mig.
-Teresa, ge mig din fickspegel, beordrade Ashley på Teresa.
-Va? Kan du inte ta din? Sa hon förvirrad.
-Teresa! Ge mig den bara, sa hon allvarligt.
Teresa började genast att leta efter den i sin dyra, svarta märkesväska.
Hon tog upp en fickspegel.
-Här, sa hon och gav den till Ashley.
Hon tittade belåtet på Natasha. Natasha himlade med ögonen. Ashley tog emot spegeln. Sedan slog hon den i kakelgolvet. Spegeln gick i bitar.
Natasha flinade nöjt.
- Vad fan?! Varför gjorde du så?!
-Kan du inte vara tyst?! Väser Ashley till Teresa. Huh! Du är så korkad!
Teresa tiger.
- Håll fast henne.
Dem tar tag i mig så att jag inte kan fly.
Ashley tittar på mig en stund. Hennes blick är hatad och den mörknar.
-Här kommer en liten varning för att du ska förstå att jag menar allvar, sa hon och flinade.
Hon tog min arm och rullade upp min tröjärmen och satte spegelbiten mot armen. Sedan sakta började hon skära mig. Det gjorde jätteont. Jag försökte skrika, men Natasha la snabbt handen för munnen. Jag blundade hårt och kände tårarna komma. Det sved jätte mycket.
-Ge mig den andra! Sa hon.
Jag öppnade ögonen och såg att min ena arm blödde mycket från såren.
Ashley började riva mig på den andra armen. Det gjorde lika ont och och det sved som bara den. Jag kände mig ur. Det är nog för att jag har tappat så mycket blod.
