Jag vaknar upp från den svarta dimman. Allt är suddigt för en ögonblick, men det gungar tillbaka till ordning. Men varför är jag på skoltoaletten? Juste...Ashley och hennes vänner...
Jag kollar ner på mina armar. Dem blöder fortfarande och jag känner mig yr. Det svider och jag vill bara gråta. Men mina tårar verkar liksom ha tagit slut, jag kan liksom inte längre gråta. Undrar hur länge jag har suttit här. Jag tar hjälp av väggen att resa mig upp, och när jag lyckas och står på mina ben, så vinglar jag till. Jag flämtar till. Mina armar gör så ont. Jag är fortfarande yr efter att ha förlorat så mycket blod och dem blöder fortfarande. Jag går mot handfaten och vinglar till när jag tar emot mig. Det svider till i mina armar. Jag vill bara skrika men jag vågar inte. Jag kollar ner på handfaten och vet vad jag måste göra: göra rent såren så att det slutar blöda, iallfall ett tag. Jag tar min ena arm under kranen och min andra hand på handtaget. Jag vågar inte att titta. Jag blundar och drar upp handtaget och sätter på vattnet. Det svider till. Tusen gånger mer svider det. Jag börjar känna mina ögon vattnas, men försöker att hålla dem inne. Jag byter arm och det svider lika mycket. Varför? Varför gör dem detta mot mig? Vad har jag gjort för att förtjäna detta?
Jag tar ut armen ur handfaten. Sedan går jag mot båsarna. Jag kollar snabbt ner på golvet så att jag inte kliver på glasbitarna eller rättare sagt, spegelelbitarna. Jag går in till en av båsarna och tar ut papper ur pappersrullen som står brevid toaletten. Jag tar sedan pappret och banderar mina armar, det svider till, men försöker att ignorera smärtan. Sedan rullar jag ner tröjärmarna över armarna. Dem ser lite tjockare ut, men jag tror att ingen kommer att märka det. Jag går ut ur skoltoaletterna och kommer tillbaka till korridoren. Jag kollar på klockan på väggen, 10 minuter försenad till min lektion. Sist jag kollade på klockan var det 10 minuter kvar innan lektionen började. Inte en enda själ var i korridoren. Vilket rum var det jag skulle ha lektion i? Jag ska ha engelska vet jag. Juste, Sal 3B! Det var samma rum jag hade lektionen innan, så jag har kvar mina saker. Men var är Kevin? Eller hette han det? Nej han hette ju Zack! Jag vet att han var med mig innan jag gick in i skoltoaletterna. Jag hittade precis klassrummet när mina tankar tog slut om killen jag var med hette Kevin, Zack eller inte. Han heter Zack! Zack..Jag älskar det namnet men jag måste ha fokus nu. Jag tar ett djupt andetag innan jag går in. Jag hatar uppmärksamhet. Jag hatar när folk kollar på mig.
jag säger tyst för mig själv:
-1....2....3..! Och tar tag i handtaget och öppnar dörren.
Alla tystnar. Läraren kollar förvånat mot mig, men när hon ser att det är jag, ändrar hennes ansiktsuttryck till irriterad och hennes blick blir mörk.
-Där är du, fnyser hon. 11 min försenad. Du får gå sedan till rektorn och berätta att du var försenad. Men du har inte missat nåt viktigt.
Jag ser att alla kollar på mig och viskar till varandra. Jag hatar stämningen i klassrummet. Jag ser en ledigt plats och går dit utan lärarens tillåtelse, men hon säger inget och vänder sig sedan mot tavlan igen. Jag ser plötsligt att Ashley sitter tvärs bakom mig med ingen mindre än Zack.
Zack! Varför sitter han med henne? Vet han inte hur hemsk hon är? Nej, hon måste alltid vara spela snäll mot alla förutom dem som hon inte gillar. Jag får smärta i bröstet som känns som en nypning. Jag trodde att han var smartare än så. Jag trodde att han faktiskt gillade att vara med mig. Jag trodde att han ville vara min vän. Eller mer, kanske...
Mina ögon börjar vattnas igen. Jag hatar det! Jag hatar Ashley!
Varför måste hon alltid såra mig?
När jag går förbi dem, känner jag hans blick borrad i min ryggrad.
Jag hör att hon fnissar lite, säkert ler hon belåtet också.
Jag sätter mig ner på den lediga platsen och håller blicken framåt. Jag vågar inte kolla på han. Det enda jag kan göra nu är att försöka koncentrera mig på lektionen, och att ignorera "de nya kärleksparet".
