"Okej allihopa!" Suckar Mr Tyreeson. "Det är rast nu så ni får gå. Men jag hoppas att ni har lärt er nåt idag".
"Att Justin Bieber är en schimpans?" Säger Oskar högt.
Ashley slog till honom på hans axel.
"Aaj!" Säger han och flinar.
Mr Tyreeson suckar.
"Bara gå".
Han viftade med handen.
"Hon misshandlade mig!" Säger Oskar.
Läraren suckade och satte sig ner.
Jag började packade ihop mina saker. Jag ville ut så fort som möjligt. Dem andra gick ut och jag följer efter dem innan Ashley ser mig.
När jag kom ut i korridoren var det fullt med folk som trängdes antingen till sina skåp, till sina kompisar eller till nästa lektion. Jag slängde en blick bakom mig och såg Ashley med sina vänner.
Det kändes att tiden stod stilla. Jag var så rädd, att jag inte vågade röra mig. Och sen efter några sekunder, såg hon mig. Hon flinade ondskefullt som bara hon kan göra och viskade nåt till sin kompis och pekade på mig.
Hennes kompis tittade på mig, sedan flinade hon också. Då fick jag panik och började röra på mig.
Jag kände skräcken växa inom mig. Mina ögon började att vattnas.
För varje femte sekund, började jag röra mig fortare och fortare i korridoren.
Jag slängde flera blickar bakom mig för att se om dem var efter mig.
Plötsligt snubblar jag över något och ramlar. Jag landade hårt på det hårda tegelstensgolvet på magen och tappade alla mina böcker på golvet.
Jag tittade upp och såg att jag blev fälld av en tjej.
Hon måste vara en av Ashleys kompisar.
Hon flinade.
Sen dök Ashley och hennes vänner upp.
"Oh my god vad klumpig du är!" Säger hon och flinar. "Det är bäst att du ser vad du går, annars kan det hända en liten olycka nästa gång".
En av tjejerna tar upp en av mina böcker.
"Vad är det här för skitbok?" Säger hon och rynkar på näsan.
Ashley hukar sig ner lite och tar tag i mitt hår. Det gör jätteont.
"Varför kan du inte förstå att ingen vill ha nånting med dig att göra?" Viskar hon i mitt öra. "Varför kan du inte heller förstå att dina föräldrar hatar dig? Kan du inte bara gå och dö i något dike? Du är ensam. Och det kommer du att vara, för alltid".
Hon släppte mitt hår, men tog mitt huvud istället och dunkade hon hårt en gång i tegelstensgolvet.
Sen reste hon sig från golvet och gick iväg med sina vänner.
Hennes kompis som hade min bok, hon kastar den över axeln så att den landande på golvet.
Jag kände nåt på min panna. Nåt blöt. Det sved. Jag tog handen och kände på det blöta delen.
När jag tittade på handen flämtade jag till. Det var blod. Sen märkte jag att det var helt tyst i korridoren så jag kollade runt omkring mig. Ingen var här. Som om jag var den enda människan kvar på jorden.
Jag kollade på klockan på väggen. Rasten hade redan slutat för 5 minuter sedan. Typiskt. Jag kommer att komma försent.
Jag reste mig upp från golvet, tog upp alla böcker som låg utspritt på golvet och skyndade mig till nästa lektion.
