Jag tar upp lappen med mina skakiga händer. Sedan läser jag set som Harry har skrivit.
"I am so sorry for doing this to you. But I can't live like this anymore, I know I said that I will never leave you, or I wanted you back. You've changed, and I feel like you're not the same girl that I falled in love with for a while ago.
I love you.H"
Tårarna rann som floder ner för mina kinder. Jag vet inte vad jag känner. En blandning av besvikelse och sorg. Men jag bestämde mig för att ta jag på mig ett enkelt vitt linne och ett par ljusa jeans shorts. Sedan började jag att släpa mina fötter mot jobbet.
Jag bryr mig inte om hur jag såg ut just nu. Allt jag bara ville var ienkligen att bara gråta.
När jag kom in till receptionen så kollar jag med ett litet leende på Mary. Hon kollar på mig med en blick som inte går att tyda.
Hon såg bekymrad och besviken ut men ändå förhoppningsfull på något sätt.
Jag började gå till hissen, sedan undvek jag att kolla mig i spegeln i hissen tills jag kom fram. Benen släpades in till mitt arbetsrum och jag slog mig ner på min vita stol och blickade ut genom fönstret. Min blick fastnade på alla folk där nere på marken som såg ut som myror.
Selena kom in och pratade med mig. Men jag bara ignorerar henne. Jag vill verkligen inte prata just nu.
Hon suckar och går ut.
"Yeah, I think she's broken..." Hör jag Selena säga till någon i mobilen.
"Uhmm, good." Säger hon sedan och lämnar dörröppningen till mitt rum.
Jag suckar och efter ca 10 minuter kommer någon annan in i rummet.
"Oh My... Celine you look awful" säger en välbekant röst,Nash.
Jag kollar på honom och jag är nära på att brista ut i gråt.
"I'm so sorry..." Fortsätter han.
Jag springer fram till honom och kramar honom och jag brister ut i gråt. Jag klarar inte det här längre.
"Harry...... Left..... Me" sa jag medans jag andades snabbt.
"It's going to be okey" säger han och smeker min rygg.
Paniken tog sig an mig. Jag fick ingen luft, ingenting kom ut.
"I-I can't breathe!"
Luften blev tjockare och tjockare.
Nash kollar oroligt in i mina ögon. Sedan kysser han mig hastigt och jag hinner inte reagera innan kyssen var över, lika så min panikattack.
"Wow, wait??" Säger jag överraskat.
"I've read it on Internet that you can stop a panic attack by kiss the person" svarar Nash nervöst och kliar sig i nacken.
"Thank you anyway" svarar jag och kramar om honom länge.
"Look who's back" skrattar Selena och jag släpper taget om Nash och kramar om Selena.
"Thank you" säger jag. Hur glad kan man inte vara att ha dessa två underbara vänner. Utan dom skulle jag aldrig klara detta.
[A/N:]
Heeyyyy My babies!!! Ledsen för händelselöst kapitel😔 men Hahah har äntligen bestämt mig för hur boken kommer att sluta.
Hihihihi
Hoppad ni gillade kapitlet och glöm aldrig att jag älskar er och att rösta och kommentera va ni tyckte❤️
-smile4luke
أنت تقرأ
Lights Off || h.s
أدب الهواة''You lied!'' sa jag argt till honom. Ilskan bubblade inom mig. ''Yes, That I said I loved you was a lie from the start! Then I really falled for you Celine! And im so Damn in love with you! Okey???!'' svarade Harry med ett mellanrum mellan hans läp...
