En spegel av blod

17 | Cold case

Vi kliver in genom entrén på Älvsbyns polisstation. Nu verkar det vara ett poliskontor främst för mindre anmälningar, hittegods och ansökan om pass och nationella ID-handlingar.

Vi tar en nummerlapp och eftersom det är mitt i veckan och rätt lite folk behöver vi bara vänta någon minut på vår tur.

"Hur kan jag hjälpa er?" frågar mannen i trettioårsåldern med kort, ljust hår och stålbågade glasögon som sitter framför en dator bakom informationsdisken.

"Vi skulle vilja göra en ansökan om att få återuppta ett cold case", säger Herman.

Mannen höjer på ögonbrynen och skrattar till.

"Ett cold case? Du, det är inte så lätt. Ni behöver en hel del nya, givande uppgifter för-"

"Tror du att vi hade varit här ifall vi inte hade det?" avbryter Celine och ser mannen stint i ögonen.

Han kommer av sig och skannar Celine med blicken. Bortsett från det ljuslila håret får hennes lilla kropp och bitska attityd henne att efterlikna Lilla My.

"Öhm, givetvis inte", säger han och harklar sig nervöst. "Men ni behöver prata med en kommissarie. Alla större utredningar sker numera i Piteå. Hur stort fa-"

"Hugofallet."

Mannen stelnar till.

"Vad sa du?"

"Hugofallet", upprepar Celine otåligt. "Liten kille. Försvunnen."

"Jag vet vem det är", säger mannen och ler blekt. "Eller var."

Fallet verkar ha varit bra mycket mer omtalat än vad jag har föreställt mig. Jag sväljer och funderar på ifall jag ska inflika att det kan vara jag. Med tanke på hans blekhet är det nog en dålig idé.

"Så, kan du hjälpa oss?" säger jag istället. Nu ser han på mig och nickar slutligen kort.

"Jag kan ringa dit och förbereda dem på att ni kommer, men jag kan förstås inte lova något."

"Du kan ta mina personuppgifter", ler Herman och tackar honom för besväret.

<><><><><><><><><><><>

Piteås polisstation är minst dubbelt så stor som den i Älvsbyn. Det finns en liknande avdelning med samma ärenden som i Älvsbyn men också en större, mer sekretessbelagd kriminalavdelning. Det är förstås där som häktet och förhörsrummen ligger, tänker jag.

Vi tar ytterligare en nummerlapp för "information" och väntar. Innan det har blivit vår tur kommer det ut en svart man ifrån en dörr som leder mot krim-avdelningen. Han ser ut att vara i trettioårs-åldern och har mörkbrunt kort hår som är snaggat i fade på sidorna. Han är klädd i vit skjorta, svarta byxor och har en pistol i ett hölster kring höfterna.

"Herman Rosenberg?" frågar han så att hela väntrummet tittar upp och ser sig om. Herman reser sig upp, följt av oss andra. Mannen höjer på ena ögonbrynet när han ser att Herman uppenbarligen är 6 personer, men han nickar sedan och vinkar åt oss att vi ska följa med.

Han leder oss genom en lång korridor och stannar sedan vid ett kontorsrum. Jag trodde kanske att vi skulle hamna i ett sådant där förhörsrum. Detta känns helt klart bättre.

Mannen presenterar sig som poliskommissarie Levi Wilson och vi alla tar i hand.

Jag ser att Wilson lägger märke till att jag och Adrian har olika efternamn. Han får en minimal, lätt rynka mellan ögonbrynen men han säger ingenting.