Roman älskare.

Kapitel 1

Min klocka tjuter medans jag dricker mitt kaffe. Jag vaknar alltid 06:30 så jag har 30 min på mig innan det är dags att vakna på riktigt.
Jag bor i ett svart attefallshus med vita knutar på 20kvm. Det börjar bli sommar nu så mitt projekt är att måla om det igen.
Jag tränger av mig nattlinnet och tar på mig mina underkläder. Flätorna som jag har sovit i tar jag ut för att sedan sätta upp håret i en tofs.
Det är så mycket lättare när man inte har håret i ansiktet när man ska arbeta eller överhuvudtaget röra på sig.
Mitt hår är strax nedanför axlarna. Jag saknar tiden då jag hade långt hår.
Jag lever ensam men min familj bor bara huset bredvid att skaffa mig en partner är något jag inte ens kan se framför mig. Min hylla är full utav romaner som fyller mitt liv med den kärlek jag behöver. Bokstäverna är alltid lojala emot mig.
När jag drar på mig mina blåa jeans så hoppar jag jämfota för att de ska lägga sig perfekt.
Nu är det snart dags att cykla iväg till bokhandeln och börja mitt pass.
Simple tjocktröja blir bra för jag ska ändå byta om till min rosa fula arbetströja när ja är där.
Jag hoppar i mina billiga gympaskor för att sedan gå ut. Det är blå himmel och solen är påväg upp. Detta innebär att det kommer vara många som vill sitta utanför och läsa medans de fikar. Det tar ungefär 30 min för mig att cykla till Mattmar.
"Du är bäst Jessica" säger jag högt. Det viktigt för mig att peppa mig själv. Ja kan vara väldigt hård emot mig. Ställer så höga krav och gör to do list som är omöjliga att hinna.
Vinden gör så att det blir behagligt att cykla i värmen.
När ja kommer fram så ser jag Karins blå Saab. Märkligt tänker jag och kliar mig på axeln. Hon är aldrig förre mig. Karin är min chef men det är ändå alltid jag som låser upp dörren och startar igång allt. Vi är 8st anställd men hon har väldigt högt förtroende till mig.
Vi brukar skoja om att jag ska bli chef när hon går i pension.
Cykeln ställer jag emot den röda vägen på sidan utav affären. I glesbygden behöver man inget cykellås.
Drar fram ett paket cigg ur min jackficka och tänder en. Jag ska sluta tänker jag varje gång. Medans ja drar in röken så ser jag en vit Mercedes. Det är en G63! Vem har en sådan bil här? Vi öppnar inte ens förre 10 och klockan är just nu bara 9.
Ja röker inte klart min cigarett för jag måste in och kolla vad Karin gör här så tidigt samt fråga om hon vet vems bil det är.
När jag öppnar dörren kommer hon emot mig och slänger armarna om mig. "Jessica förlåt mig" hennes armar är svettiga och ja hör på hennes röst att hon är stressad.
" Hur är det?" Frågar jag och rynkar på ögonbrynen.
"Jag ska sluta! Åker till Spanien om 1h" säger hon snabbt. Hör hennes andfåddhet efteråt.
Jag bara glor på henne. Min hjärna förstår ingeting just nu.
Bakom henne kommer en man som är 35 års åldern skulle jag gissa på. Han är kanske 190 lång och mörkt hår. Ser en glimt utav några tatueringar på armarna.
Karin ser att ja kollar.
" Detta är Sebastian" hon gör en gest emot honom så han kommer fram och skakar min hand.
"Jessica" säger jag och tittar rakt in i hans ögon som är så mörk bruna så de ser svarta ut.
Jag känner hur jag spänner käkarna och är passiv emot denna främling.
" Nu måste jag åka detta är din nya chef" Karins röst låter som ett skrik när hon pratar.
" Okej" säger jag medans tusentals frågetecken snurrar runt mig.
Vi har varit kolleger i 5 år och hon bara lämnar mig såhär.
Jag ser henne åka iväg i sin blåa bil.
Nu vet jag vem som äger den vita bilen iallafall.
Jag traskar in i omklädningsrummet tar på mig min t-shirt och fixar till namnskylten. Lådorna med de nya böckerna tar jag och börjar packa upp. Jag har ingen lust att dricka kaffe eller sitta och prata med min nya chef. Vi börjar jobba egentligen om 20 min.
Idag är det jag, Amanda, Simon och Tove som ska jobba. Det är alltid någon som är sjuk eller bara lat.
Hans mörka röst avbryter mina tankar " Du är inte så pratglad" och han ler mystiskt.
Jag bara tittar på han igen rakt in i hans ögon.
Hur kan jag känna hat för en främling.
Jag fortsätter plocka upp böckerna på hyllan.