Roman älskare.

Kapitel 8

Jag bestämmer mig att bege mig till skogen. Ska kolla älg gropen om påsarna är kvar.
Nu är det dags att vara detektiven Jessica!
Jag joggar en bit in i skogen men när ja är 500m ifrån så går jag. När ja är uppe på berget så tittar jag ner. Lite besviken utav att inte se någon där som sist.
Medans jag går ner emot gropen kan ja inte sluta tänka på honom. Sebastians leende och hans röst. Det är något inom mig som gör mig annorlunda.
Grejerna i gropen är inte kvar och ja känner en lättnad samtidigt en stor besvikelse.
När ja sparkar av mig de leriga skorna så sätter jag mig ner och skriver en text.

Jag känner en sorts nyfikenhet.
Vill lära känna honom inte bara för att han är het.
Det är något extra med honom.
Ja känner inte honom.
Det är en främling.
Hur kommer det sig att denna främling är så spännande.
Vad gör han med mig.
Jag bryr mig inte om främlingar.

Den rätta för mig.
Det är något man inte kan styra över.
Den dagen ja kan vara i en famn och känna mig lugn.
Känna hans närvaro i mitt hjärta .
Det är då jag vet!
Att just nu för stunden är det den rätta.
Det är en risk att låta någon vandra i ens hjärta.
Risken du är villig att ta för just den personen.
Vet hur kärlek fungerar i ord.
Har en stark tanke och jag känner en värme inom mig som är svår att förklara.
Om detta är starkare i verkligheten är en fråga!