Roman älskare.

Kapitel 2

Vi samlas på Karins gamla kontor. Alla som ska vara här idag är här.
" Sebastian heter jag och är ifrån Stockholm. Jag är eran nya chef eftersom Karin var tvungen att sluta sin tjänst här pågrund utav privata själ.". Han blir tyst och tittar runt på oss alla. Jag ser hur alla är lika förvånade.
Han fortsätter lugnt.
" Så vi kör en presentation utav er alla. Amanda du kan börja." Han tittar ner på listan  där alla som ska jobba idag står uppskrivna.
" Ni andra går ut och öppnar." Vi drar ut stolarna och reser oss. Ingen säger något. Jag ser att Amanda är nervös så jag tycker synd om henne. Dörren stängs igen bakom oss.
Simon vänder på skylten som hänger på dörren så det står open.
Jag går bort och häller upp en kopp kaffe medans ja stirrar på Simon.
Han tittar på mig och säger
"varför skulle Karin sluta utan att säga hejdå?"
"Jag möte henne imorse och hon var inte sig lik" pressar jag ut och känner att min värld känns upp och ner.
Simon och Tove skakar bara på huvudet. Vi alla är mållösa.
"SIMON"
Sebastian ropar ut nästa person.
Jag kollar på Amanda som håller i sin pärm. Hon har gråtit så mycket så hennes ögon är helt rödsprängda. Jag får rysningar i kroppen och går fram och ger henne en kram.
"vad sa han?" Viskar jag medans jag kramar henne.
Hon snyftar så mycket så ja kan inte tyda det hon säger.
"tack för mig" säger hon. Nu slår det mig som en hård spark i magen. Hon har fått sparken.
Ja släpper henne och hämtar vatten och vi sätter oss ner. Vi säger ingenting till varandra. Efter 5 min när hon druckit upp sitt vatten går hon ut och hoppar på sin moped.
Simon kommer ut och berättar att han har hand om städandet endast. Det som förut var allas sysslor. Ska vi nu ha olika arbetsuppgifter.
"Jessica" säger han ifrån kontoret.
Med skakiga ben går jag in.
Sätter mig på stolen och tittar in hans ögon.
Ja inser nu att ja inte ens tänkt på hur han ser ut förutom hans ögon egentligen.
Han luktar gott. Men de inte så vanligt att människor här omkring luktar parfym.
Denna Sebastian hör inte hemma här!
" Jag ser här att du är Karins favorit" säger han tydligt och jag instämmer. Jag är den ända förutom chefen som har nyklar till allt här.
Eftersom du är så bra säljare och har bra kundbemötande så vill jag självklart att du är kvar berättar han. Ja fnyser till och ser på hans arm där han har tatuerat in en yxa.
"Varför just en yxa?" Frågar jag honom rakt ut.
Han tittar förbryllande på mig och blir för i en sekund lite osäker innan han skrattar till.
" Lång historia " säger han bara och ler emot mig. Hans leende gjorde mig generad, varför? Varför blev jag det.
Nu börjar jag bli orolig på riktigt.
Ja ställer mig upp och säger att det är mycket som ska göras så har ej tid att sitta här hela dagen. När jag går ut så kan jag känna hur han tittar på mig.