Mindblower

Usa

Fabian låg i sin säng på planet som flög genom luften snabbt. Fabian hade inte somnat för det enda han hörde var skrik från små barn som inte kunde sova. Tiden gick långsamt. Det enda man hörde som inte var barn som skrek. Det var ett väldigt högt ljud som var från luften och speciellt motorerna. Fabian tryckte på knappen så att sängen fälldes tillbaka till en stol igen. Han satte på sig sitt bälte för han tänkte att snart skulle de landa. Och det hade han rätt om. Allas stolar fälldes upp och bälterna sattes automatiskt på.
"Alla, vi landar om 3 minuter. Ni som inte har på er bälten eller är uppe och går, gå till era platser och ta på bältet. Om 2,5 minut måste ni sitta i era platser.". Fabian hällde hårt om säkerhetsbältet. Väldigt hårt. Så hårt att han blev röd. Skylten om att man skulle ha bälte på sig visades.
"Nu landar vi, pilot nu kan du störta planet ner mot marken.".  Planet gick från 180 till 90 graders lutning. Planet flög 573 km/h ner mot marken. Den flög snabbt och tillslut 20 meter innan marken återgick den till vanlig lutning igen. Bälterna knäpptes lås.
"Nu kan ni gå av till terminalen.". Fabian klev ut ur flygplanet så han kom in i terminalen. Inne i terminalen var det lugnt. Inga andra(Förutom de inne på flyget) var inne i flygplatsen. Fabian gick fram till delen där man tar sin väska.
"Hello, i ska pick upp en bag with saker in. Fem bags.".
"I dosen't understand a shit of what you're sayin. Cause I dosen't understand language's.".
"Ok om du ska vara så elak. FIVE BAGS DIN DUMMA KORV!", skrek Fabian så alla på flygplatsen hörde. Han i checken tog fram väskorna och kollade genom de.
"Här i pappret står det att du deklarerat en levande ekorre vid Koris. Vart är ekorren.". Koris stod egentligen bakom han i checken och kollade genom hans saker. Koris hittade något skumt och en tändare.
"Yes, en eld apparat. Nu kan jag tända eld på honom.". Koris startade en eld på den skumma saken och på checkern kläder. En stor eld kom på hans kläder.
"Koris inte tända eld på någon, kom nu!". Fabian la ner Koris i sin ryggsäck. Sedan gick de ut ur flygplatsen. Utanför flygplatsen var det taxis som åkte förbi. 
"Koris ska vi fånga en taxi så vi kan ta oss till hotellet i Manhattan?". Koris slog Fabian i ryggen genom väskan.
"Jag tänker fan aldrig ta taxi om du inte släpper ut mig!", sa Koris argt. Fabian släppte ut Koris ur väskan. Koris tog djupa andetag. Fabian ställde sig vid vägen och sträckte ut handen. Nästan direkt kom en taxi som de skulle ta. Chauffören öppnade dörren.
"Where are you going? This goes around the whole New York.", sa den som körde taxin.
"We are going to hotel newton in Manhattan.", sa Koris. Fabian och Koris satte sig I taxin. Taxin började köra mot hotellet de skulle till. Ganska snabbt körde taxin för de skulle komma i tid till incheckningen.
"Fabian, när är incheckningen?", frågade Koris trött för klockan var 3.10. 
"Den tar slut om en halvtimme, about a halfh an hour we must be at the hotel, taxi man.". Taximannen tog en genväg genom någon så kallad luftgata. Det är en gata som är byggd på smala träplankor och pålar. Efter typ 5 minuter var taxin framme vid hotellet. Fabian och Koris klev ur och gick in på hotellet. Inne på hotellet var det en kille som satt vid receptionen och räknade papper och pengar. Fabian och Koris gick fram till disken där killen satt.
"Hej vi kom med gratisplanet från Östersund, just det jag måste prata Engelska. Hello, min name is Fabian, wvi come fråm Öuestersund, wi tog the plane fråm Oestersund here to Manhattan, wi måst häve a roum. PLEASE!", sa Fabian. Receptionisten förstod inte Svengelska med Svenska dialekt. Koris gick fram för att prata.
"Hey, our name is Fabian and Koris. We tooked the plane that goes from Oestersund to NY 19 last night. Can we get a room please.". Receptionisten gav en nyckel till Koris.
"Your room is upp the elevator on the 41'th floor.". De gick in i hissen, de tryckte på 41 våningen. Hissen började röra sig upp i luften. Efter 20 våningen fick men en väldigt bra utsikt över New york. Man såg en Apple affär, Frihetsguddinan och en massa mer saker som låg i new York. Fabian och Koris gick ut ur hissen och in i en lång lång korridor. Deras rum var rum 50908 på 41 våningen. De kom fram till rummet. Fabian skannade nyckel så de kunde komma in. Inne på rummet var det en dålig luft, en torr luft som knappast gick och andas. Det verkade som om de aldrig städade rummet, det var en robot som gör det. Roboten hade sagt upp sig för en dag sedan. Koris ställde sina saker i ett hörn. Sedan började han hoppa i sängen så plankorna sprack.
"Man får inte hoppa i sängar på ställen som inte vi bor i. Dessutom får man speciellt inte göra sönder sängarna du hoppar i!". Några plankor som satt under sängen föll ner på golvet och gjorde ett hårt dundst.
"Det var verkligen inte meningen, jag gjorde det inte ens det var Bob som gjorde det. Jag skulle ju sova.".
"Vilken jävla Bob, det finns ingen som heter Bob. Men nu går vi och lägger oss.". Fabian släkte ljuset och somnade snabbt.