Mindblower

Mumindalen

Fabian hade fått en mekanisk dräkt som skulle hjälpa honom. Fabian hörde ett brak bakom honom det var August som hållde i en låda med någonting i. Han kom närmare med lådan.
"Fabian jag glömde och ge dig den här, du måste ha den. Den är inte viktig men den hjälper din outfit.". Fabian tog lådan ur Augusts händer och kollade på den. På lådan stod det Nike Air Max LTD white. 
"Fabian, jag och One tyckte att du skulle ha något bättre än de där Puna Shuffle Unisex Sneakersnarna. Så öppna och se. Testa de är väldigt bra och ha.". Fabian öppnade och såg ett par rödsvarta skor med lite olika färg spillningar på.
"August, tappade du färg burkar på dem här?".
"Ja, ta på dig dem.". Fabian tog på sig dem. "Så det som är bra på de här är att de har ett luftigt plast material som dämpar om du hoppar. Fabian testade att hoppa med de och skorna dämpade väldigt bra. Fabian tog skorna och tackade för dem. Sedan gick han till sitt sovrum för att sova. Klockan var 21.44 och det var dags att sova. Han fixade sig och la sig ner i sin säng. Efter några minuter somnade han. Dagen efter vaknade han tidigt på grund av att hans larm ringde. Det här var dagen som han skulle få åka till Mumindalen och se mumintrollen. Han klädde på sig och gick ut ur sitt rum för att möta Snusmumriken. Utanför stod redan Snusmumriken klar för att åka tillbaka till sitt hemland.
"Har du allt du ska ha?", frågade Mumrik. Fabian nickade. Han kollade också snabbt igenom allt han skulle ha med. Han hade packad dräkten, boken, skorna och Kor... Men vänta här nu. Koris var inte packad.
"Mumrik, du som tränar stav eller orange. Vilken magi tränar ekorren Koris?".
"Han tränar stav, varken orange eller tanke fungerade inte för honom.". Fabian sprang iväg för att hitta den rosa bort tappade ekorren. Tillslut så hittade han hans rum. Utanför stod det Koris Nissilä. Fabian bankade på dörren. Koris kom direkt och öppnade för honom.
"Så nu ska jag plötsligt vakna så tidigt vill redan Wong att jag ska vakna. Säg till han att jag kommer snart.".
"Koris, vi ska iväg nu, så det är bara att hoppa i resväskan.". Koris hade inget val så han hoppade direkt ner utan att säga någonting. Om han inte ville så hade Fabian tagit honom ner i väskan med våld. Fabian gick tillbaka till  Mumrik som hade satt sig och läst. 
"Så nu åker vi till John-f-Kenendhi flygplatsen.". De gick ut ur byggnaden och fångade upp närmaste taxi. De satte sig i den.
"Hello sir, please take us to John-f airport please thank you?". Den som körde började köra mot flygplatsen.
"DRIVE FASTER NOW OR ELSE I VILL EAT YOU!", skrek Koris inne från väskan. Den som körde gasade upp så han körde 200 k/h på en 50 väg.
"O-no, the police is after us i need to go faster.". Den som körde växlade. Bilen gick 250. Växlar igen. Bilen går 270 och sist växlar igen och bilen går 301. Han som körde kunde inte bromsa. Ett av däcken sprängdes och bilen flög rakt in i en av flygplatsens glasrutor. Han som körde dog. Han var alldeles blodig för att det var glas i hans ansikte. Mumrik hade tappat sin hatt. Koris hade blivit av med en del av svansen. Och Fabian hans ansikte var blodigt. Polisens bil hade sprängts. Människorna inne på flyplastsen sa massa saker och var helt galna om de de hade upplevt.
"Mumrik vi överlevde.", sa Fabian glad. Fabian studsade runt med Koris på sin axel. Mumrik var inte glad alls.
"Vi har gått mista om en person idag.". Fabian kollade runt sig och märkte att taxi chauffören var död med massa blod och glas i anskitet. Fabian brydde sig inte.
"Du menar chauffören?".
"Nej, jag menar min hatt, jag kan inte leva utan den. Min hatt var mitt allt. Det var den som gjorde så man visste vem jag var.". Fabian suckade och tog tag i Mumriks hand. Fabian drog in honom i ett rum. Fabian märkte att polisen hade kommit för det var någon som hade ring och sagt att: Det var någon som ramade fönstret. Polisen gick efter de. Fabian och de andra hade gått in till terminalen som skulle leda till Åbo. Nådendal ligger ungefär 20 minuter utanför Åbo. De gick in i planet. Där inne skulle de hitta sina platser.  De hittade sina platser och satte sig ner där. Flygvärdinnan kom fram. 
"Hello, we are going to flight to Finland Abo.  While you've on the plane, enjoy a snack, go on toilet. Have a good flight.". Flygvärdinnan sa åt den som körde att lyfta. Efter några minuter så flög planet upp i luften. 12 timmar senare. Planet flög genom Helsingfors.
"Jag föddes faktiskt i Helsinki. Då var jag 0 år. Tove Jansson ritade os och sedan använde hon en inkweaver för att få fram oss.". Koris hade hoppat ut genom en dörr på planet och landat säkert i Östersund. Planet flög några minuter till och sedan var de framme i Åbo. Planet började sakta åka ner mot den stor flygplatsen i Åbo. Det stora vita planet landade på marken. Flygvärdinnan kom fram med en gigantisk mikrofon i handen.
"Vänligen gå av från den bakre utgången, tack så mycket. Ses på ett annat flyg till USA.". Fabian Mumrik gick av från planet för att checka in på flygplatsen och hämta upp sina väskor. Fabian och Mumrik märkte att Koris inte hade varit så mycket på flyget, han hade hoppat av och landat på  närmaste Finlandsfärja. Fabia och Mumrik hade kommit till Pass checken. Och de var först i kö.
"Hei, tervetuloa Turun lentokentälle, hei, saisinko lippusi ja passisi?", frågade Finsken som stod i Passkontrollen. Mumrik tog upp sitt pass.
"Fabian ta upp ditt pass.". Fabian tog upp sitt pass. och gav det till Mumrik. "Tässä on meidän passit.", sa Mumrik och gav passen till den som kollade.
"Kiitos. Sitten nähdään, Taneli Mäkelä, s. 1945, Helsinki. Suomi. Ok, se on vain ohitettava. Fabian Nissilä, syntynyt 2011, Östersund, Ruotsi. Vain ohittaaksesi, ja tässä sinulla on passisi.". Fabian och Mumrik gick vidare för att hämta sina väskor. De gick fram dit man skulle hämta sina väskor för att ta de. De tog sina väskor och gick ut ur flygplatsen. De tog närmaste bil, som då var Mumriks bil. De satte sig i bilen och började köra ut mot Mumindalen. Det var typ 2 mil ut till den lilla ön som Mumindalen låg på. Efter en liten stund hade de kommit ut på bron som ledde till Mumindalen. Hela Mumindalen var täckt av stora gigantiska lila moln.  Utanför Mumindalen var det grindar som det var en tull. Det var 2 personer som skulle kolla om man hade med sig non Mumindalen varor med sig in i landet. Eller man kanske inte ska kalla det ett land mer som en stat, landskap. Tullmännen stannade de framför bron som ledde in till ön. De gick fram och kollade ID och sånna saker. 
"Kieli?", frågade Tullmannen.
"Ruotsi, Kiitos.", sa Mumrik.
"Ok, ska någon av er in i parken eller ska ni båda in i dalen?",  frågade tullmänniskan på finlandsvensk dialekt. 
"Ja, jag ska in i dalen.". De gav ett paket luktilukti. Ensak man skulle lukta på så man skulle kunna se mumindalen på ett annat sätt. Mumindalen var i 2 delar, den stora fake, uppvisnings parken, och dem riktiga världen. De körde närmare gränsen som ledde in till ön, närmare, närmare. De stod framför skyddsfältet. De körde igenom. På andra sidan var det knappt några lila moln, de hade som lagt sig under vissa platser. De körde på en bilväg som gick raka vägen till Muminhuset. Mumrik körde snabbt för att han kände riktiga natur vibes. De parkerade framför huset. De steg ut ur bilen och gick upp mot det stora blåa huset med ett rött runt tak.